Men det jag hört av bandet tidigare - det lilla ska väl erkännas - har inte gjort särskilt mycket väsen av sig. Ömsint popmusik i samma skola som ovan nämnda landsbröder och systrar, men trist och intetsägande.
Det tyckte jag då. Men nu verkar det ha hänt något. Tredje plattan "Final straw" har tittat åt väst. Låtarna är förträffligt starka, det är hårt och slamrigt och långt ifrån det brittiska öriket. De flesta spåren har ett skönt monotont driv med tjutande gitarrer, som glädjande för mina tankar till amerikanska band som The Posies, Grandaddy och Sunny Day Real Estate. Ibland även Weezer, faktiskt.
Att låta amerikansk powerpop istället för skotsk tweepop behöver per definition inte vara någon fördel, men detta är glatt överraskande.
Sångaren Gary Lightbody har ett fantastiskt djup i rösten och stundtals är det fortfarande ömsint popmusik och vidunderligt vackert.