Först nu kommer fullängdaren med "What difference does it make?" (för säkerhets skull i både svensk och engelsk version) som dragplåster. Även om den låten fortfarande håller känns det lite unket med en så gammal låt som dragare.
I ytterligare ett par spår "Let?s go crazy", "Boyfriend #2" och "Hangin? up my stereo" levererar de snärtig "Martinpop" med snabbhäftande refränger och så länge är allt gott och väl.
Tyvärr verkar grabbarna gilla hårdrock också och det blir lite väl mycket pudelrock på plattan. Att de dessutom gör Bon Jovis "It takes one to say goodbye" som en av två covers känns därför följdaktligt, men trist.
Plattan ute ett år för sent
Ynglingarna i The Poets var en frisk fläkt i fjolårets melodifestival. Med "What difference does it make?" nådde de finalen och hamnade högt på diverse listor. I sådana lägen brukar debutplattan redan ligga pressad och klar för att smida medan järnet är varmt, men inte The Poets.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
The Poets:
We are poets
(Warner)