Ty de tydligaste karaktärsdragen hos så väl Kjell Höglund själv om i hans texter är den profetiska tonen och synsättet på tillvaron, det korta livet och världen oavsett om det fokuseras på Syrakusa, Skottland eller en värld i vargarnas klor.
Han sjunger om flugor som simmar i buljongen, om Romeor som spanar efter Julior under balkongen och alla tåg som lämnar perrongen...
Med sig har han nästa hela artistuppbådet från Skurkarna. Här finns Sundström, och Winnerbäck med, och förstås Johan Johansson som också står produktionen. Ibland kan jag tycka att det bli lite för mycket av gnisslande gitarrer, att det skulle förta en del av den äkta Höglundska känslan. Men så skiter jag i det, för det viktigaste är ändå de underfundiga, roliga och ack så tänkvärda texterna. Så det är bara att öppna "Pandoras ask".