Och med en röst som vrider sig likt en ung Bono och en möjligen något nyare Julian Casablanca, så lyckas sångaren Hamitton Leithauser föra samman romantiken till något mycket vackert och lyssningsvärt - ofta mycket stillsamt och uppbackat av små spröda och spretiga gitarr- och pianoväggar. Och för en människa som mig - som drömmer om New York varje natt när jag ligger och vrider mig i sängen - suger jag förstås i mig allt det som kvintetten har att säga.