Saknar du rampljuset Tempest?

På nya och självbetitlade albumet har Joey Tempest nämligen tagit ett steg in i den kommersialiserade musiken, gör simplare texter och sjunger mer för radiopubliken än någonsin tidigare - något som innebär att han tappar den utmärkande känslan som tidigare präglat hans solokarriär.
Men jag förstår honom, jag förstår om han vill sälja fler plattor, nå in på MTV och saknar livet i det allra största rampljuset. Efter sådana sjuka framgångar som Europe skördade skulle väl varje människa som varit med om något liknande sakna att stå inför tiotusentals skrikande fans.
Den här plattan innehåller visserligen en del godbitar men lär knappast ta honom tillbaka till tiotusentals fans, snarare tusentals. Här finns låtar som "Forgiven" och "Outside Heaven" och som alla lär bli populära. Själv faller jag mer för ett stillsamt verk som "Superhuman". Mer än godkänt, men själv håller jag mig gärna till de tidigare plattorna.