Men i slutet av 1980-talet, efter Somewhere in time och 7th son of the 7th son började Maiden tappa fotfästet. Flera skivor gavs ut med bara någon enstaka bra låt, vilket säkert inte trogna fans håller med om.
Kvalitén på A matter of life and death gör att man för första gången slipper damma av sina gamla Maidenplattor, i besvikelse på det nya materialet. Plattan är väldigt jämn, har många tunga spår. De tre första spåren sitter i princip ihop. Många av spåren är långa och har ett tungt matande tempo, men rätt som det är bryts det av med ett snabbare inslag. A matter of life and death för tankarna till flera äldre skivor där ibland Somewhere in time, 7th son of the 7th men också till The prisoner. Det finns däremot inga snabba uppföljare till "The trooper".
A matter of life and death blir bättre ju fler gånger man lyssnar på den. Detta är en platta för den som vill ha tuffare rock, och skivan attraherar säkert fler grupper än bara tidigare Maiden-fans.
Slipper damma av de gamla plattorna
Iron Maiden är ett av de största hårdrocksbanden genom tiderna. Skivor som The prisoner, Number of the Beast och Powerslave, gjorde att bandet tog plats bland hårdrocksgiganterna på mitten av 1980-talet. Bästa skivan Maiden gjort är "Live after death" som kom efter succéplattorna. Det var ett dubbel-album som innehöll de flesta av godbitarna från de tidigare skivorna.
Med Bruce Dickinson som sångare låter Iron Maiden mera likt som för. A matter of life and death är den bästa Maidenplattan på mycket länge.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
Hårdrock
Iron Maiden:
"A mather of life and death"
(EMI)