Det är lite svårt att kasta in Salem Al Fakir i ett fack, vilket jag inte heller tror att han själv vill. Men för att göra det enkelt kan man väl kalla honom för en slags soulartist.
Musiken är på engelska och i vissa lägen kan man ana inspiration från artister som Stewie Wonder, vilket uppskattas av mig.
Musiken är ganska mjuk och ofta akustisk. En riktigt bra debut som imponerar. Däremot ställer jag mig frågande till de instrumentala låtar som i vissa fall för mina tankar till Snövit och de sju dvärgarna. Lite för flummigt för min smak, och för min del får Salem Al Fakir lägga lite mindre krut på det instumentala till nästa skiva.
Kanske kunde Salem Al Fakir även besparat oss vissa låtar, eftersom det är hela 17 stycken på albumet. Kanske är det också därför albumet känns en bit ifrån helgjutet.