Sommar med Marit!

Och hon gjorde det, hon satte fart på livet och jag är - två år efter skivsläppet - fortfarande hjälplöst förälskad i debuten "3.00 Am Serenades". Jag vet inte om jag någonsin kommer släppa den skivan ur tankarna men känslan som jag hade att hon var här för att stanna bekräftades i och med den ep som hon gav ut förra året. Visserligen innehållandes tre tolkningar, men duetten "Last Word" tillsammans med Anders Wendin var det årets självklara låt. En vacker kärleksförklaring specialskriven av Suzanne Rhatigan om två par som bråkar och som i slutändan just bråkar om varför de bråkar. Och jag log, och jag var lycklig. För det var fenomenalt, det var så innerligt vackert att jag knappt ens kunde bärga mig till dess att uppföljaren skulle landa, den som nu fått namnet "Baby Dry Your Eyes" och som här och nu snurrar i min cd-spelare. Och den gör det riktigt bra. För även om mitt omdöme efter första lyssningen löd något i stil med att det var en besvikelse och för lite adrenalin har jag gjort en kovändning och ser nu den bubblande styrkan i skivan. Måhända vidhåller jag att vissa av texterna är väl enkla, men jag vet att "Baby Dry Your Eyes" kommer att bli bättre och bättre, den kommer inte att sluta växa på ytterligare några veckor och det är jag glad för. För ännu är jag inte redo att ge det absoluta toppbetyget; även om jag lyckas finna nya favoriter varje dag. I förrgår var det i livsbejakande "LetŽs Just Fall In Love", i går i Wannadies-doftande "YouŽre With Me" och i dag vackert hemlängtande "I Miss You". De är inte endagssländor, de får mig bara att inse storheten i nästa låt och som jag då kan addera till samlingen av verk som enkelt kategoriserar sig i betyg-fem-mappen. Det här är riktigt bra - men det kommer som sagt att bli ännu bättre. Som Marit Bergman själv skriver i konvolutet: "Very well done, Marit!".