Sommar om igen

Att lyssna till Josh Ritters sånger om när han och Jiggs sitter på den varma verandan och sjunger Townes van Zandt känns märkligt, ja nästan som en stor och ordentlig krock där det enda man vill är att värja sig, svänga av vägen och tillbaka in till Ulf Lundells glögglas och frusna sjöar.
Sommaren är så långt borta men likt förbannat ändå här, på skivan.
Om jag spelar den och om igen.
Det handlar om "Golden age of radio" och redan nu har den hunnit få en uppföljare i Irland och jag vet inte, men kanske har den även släppts här. Själv har jag nog med att förtjusas över den unge mannens lågmälda musik, allt som oftast gjord på enkel akustisk gitarr och sjunget så lågt att 60-talets singersongwriter-attribut nystar sig fram.
Jag applåderar med mina frusna händer och rekommenderar den som en given julklapp för de som älskar just Townes van Zandt, Bob Dylan och möjligen Nicolai Dunger.