Nu gör han en avstickare till en mer avskalad och naken musik. "Elektriska gatan" kan därför vara en något missvisande titel. Här visar Staffan Hellstrand på en till stora delar akustiskt sound. Med sig har han tre norka musiker plus Kisasonen Jens Back, lånad från Lars Winnerbäcks hov. Grovt förenklad skulle man rent av kunna säga att det stundtals låter som en blandning mellan Jakob Hellman och Lars Winnerbäck. Och någonstans ett par vibbar Eldkvarn. I vilket fall som helst lyfter det nakna formatet fram hans berättande texter på ett sätt som kanske inte skett i samma utsträckning tidigare. I varje fall inte i mina öron. Han bjuder på den tragiska berättelsen om två älskande som inte får rätten att leva ut sin kärlek i singeln "Romeo i Stocksund". Tonårsnostalgi i "Bortamatch" . "Dagar som vi är" om de skiftande känslorna också i den starkaste kärlek. Sköna "Känslan att glida på ett tak". Sen dyker det upp ett par mer poppiga spår och en vass blues i "Mekong Whiskey".
Det här är en sida av Staffan Hellstrand som åtminstone jag gärna ser och hör mer av. Så betyget ligger förr i överkant än underkant.