Och med uppföljaren, "Day I forgot", tvingas jag konstatera att han återigen drabbas av samma fenomen. Han pressar sin kapacitet till max i inledande "Come back home" och efterföljande "Crystal Village", men sedan blir det allra mest ingenting.
Det är på inget sätt dåligt, absolut inte! Men det är för välputsat och med en ambition att lägga varje ton rätt. I det här fallet är inte det lösningen, inte för de låtarna som saknar det tunga drivet. Möjligen tar den här sig också längs vägen, men jag tvivlar. Tyvärr?
Stark öppning, men sen...
"Musicforthemorningafter" visade prov på en ny talang med välansade gitarrer och en nasal, nästan snubblande och mumlande röst. Mannen bakom denna var Pete Yorn - en herre som till slut skulle komma att visa sig intressant. För det dröjde och det slirade längs vägen. Debutskivan öppnade upp så ofantligt bra, för att senare falla in en svacka som Yorn aldrig lyckades reparera.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
Pete Yorn:
"Day I forgot"
(Columbia/Sony)