Norska Ane Brun är stilla, stark, svart. Mycket känslostark poesi, omgiven av en hel brigad med instrument får ändå hennes nakna gitarr och röst bara breda ut sig och bara ta över. Jag känner en feeling som kanske bara Cohen och några till kan få fram så djupt och så starkt som Brun. Parallellerna till fjolårets stora coverplatta, Kathryn Williams "Relations" är påtaglig, med den stora skillnaden att här handlar det om eget material rakt igenom - även om Ron Sexsmith finns med som gäst på ett spår, "Song No. 6". Den låt som aviker mest från den annars synnerligen homogena mönstret. Men håller likväl för den skull.
Det är här är en av årets bästa plattor - och det kommer den att förbli. Länge.