Refrängen i inledande ?Ashes" kan få vem som helst att kasta upp kardan i luften av äkta smittsam glädje. Här är det allsång som gäller. Men det lugnar snart ner sig.
Brittiska Embace rör sig i samma nationalvatten som Coldplay, Travis, Keane och allt vad de heter. Embrace tycks dock på sitt fjärde album stundtals stråla av en äkthet som ofta saknas i denna pompöspopfamilj.
Likheterna med Coldplay (som även nämns i tacklistan) är ibland slående, men Embrace är något mer varierade. Båda banden har dock en tendens att fastna i det smäktande-popballad-men-ändå-indie-träsket.
Där plaskar de runt med stil en stund, men tar sig tyvärr inte alltid upp innan det blir outhärdligt.