En sak blir tydlig: Debuten "Broken promise land" är ett makalöst storverk som förtjänar att spelas om och om igen.
Magnus Carlson & Co har i efterhand inte lyckats överträffa "Broken promise land", "Eternal flames", eller "Blue and alone" från denna 50-talsdoftande och bejublade härlighet.
Ingen vill självklart göra samma platta två gånger, men då "tårpilarna" från och med tredje plattan successivt släppte den tidigare ljudbilden och i stället skuttade fram några decennier till 80-talet, försvann en del av det storslagna. "Enda skillnaden var ju att vi bytte ut stråkarna och blåset mot maskiner", som de själva sagt.
Ju fler varv "Singles again" snurrar kan Magnus Carlsons Morrissey-dyrkan allt tydligare skönjas.
Men strunt samma om Weeping Willows backkatalog är en aning spretig. Här finns ändå tillräckligt gott om material för att placera bandet bland Sveriges allra bästa.
På "Singles again" bjuder de även på två helt nya spår, "IŽm gonna let love find me" och "Brighter day", i väntan på det kommande femte albumet.
Den förstnämnda får ett väl godkänt, men på "Brighter day" tänker jag bara på hur Oasis kan låta när de är som tråkigast.
Storslagen titt i backspegeln
Weeping Willows sammanfattar nu sin fyra plattor långa historia genom att släppa alla singlarna på nytt i en förpackning.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP/SAMLING
Weeping Willows:
"Singles again"
(Virgin/EMI)