"Jag hade släppt en bomb i mitt barndomsland, det var nya spår nya namn, jag skulle ge mig själv det jag inte fått, jag skulle springa i kapp alla tåg som gått, Jag blir aldrig en jag skulle vilja bli, vill du ha ändå, så får du mig" ur öppningspåret "Vill du ha mig ändå" är bara ett exempel på nakenheten, den ärliga vackra och uppriktiga tonen i hans texter. Hela "Oroshjärta" skulle kunna vara en sång från mitt älskade hjärta till mig... Sen räcker det att höra titeln till "Värmlandsindianer" så sätter fanstasin i gång och prducerar bilder, minnen och känslor.
Men - ändå känns det inte bra. Nej, det är inget fel på den musikaliska produktionen heller. Snyggt, lågmält och känslosamt i takt med orden.
Nej, det är framförandet. Förmedlingen som inte räcker till. Det blir för stramt. För stelt. Jag vill inte säga känslolöst, men det känns inte på riktigt. Synd. Mycket synd.