Det finns helt enkelt en anledning till att det finns fler pojkar med gitarr än det finns pojkar med piano, mer än det rent praktiska, att pianot är lite svårare att släpa med sig på efterfester. Och det är att pianomusik lätt kan bli lite för känslosam och svulstig.
Så är även fallet med Hultsfredsbon Johan Bergqvists skiva "Throwaway moments". Johan Bergqvist har utan diskussion en bra röst och arrangemangen är ofta storslagna. Och de flesta av låtarna ligger på rätt sida gränsen av hur mycket känslor jag klarar av. Men ibland passeras den gränsen, och resultatet påminner mest om pojkbandsballader, till exempel i covern av Popsicles gamla indiehit "Hey princess".