Nya plattan "Gold medal" fortsätter dock i den helomvändning bandet gjorde 1999, när de gav ut den betydligt mer polerade, "Get skintight". Då hade plötsligt hårdrocken fått ett starkt fäste, vilket den också haft sedan dess.
På "Gold medal" tar dock The Donnas sin lättsmälta men uppkäftiga partyrock ett steg längre. Betydligt poppigare tongångar och tydligare
refränger än vanligt finns här, som i titelspåret "Gold medal", vilket är ganska ovant att höra från Palo Altokvartetten.
I "Fall behind me" kan jag dessutom inte låta bli att tycka att de plötsligt påminner väldigt mycket om deras fyra svenska väninnor från Robertsfors.
Vi snackar inte om låtstölder eller liknande. Nej, nej, bara att The Donnas i snart tio års tid har vandrat vägen från Palo Alto high till rampljuset.
Det har varit en lång promenad, men nu är de där och de är värda all uppmärksamhet.