De sex spåren känns aningen gamla och ofräscha eftersom de faktiskt spelades in för hela två och ett halvt år sedan.
Större är dock problemet att det inte finns mycket sting på "Strikes like lightning". Plattan är lika lättlyssnad som det mesta Nicke Andersson och
de andra har gjort de senaste åren. Absolut inget ont i det, men samtidigt rinner den som sand mellan fingrarna. Inget sticker ut eller hamnar ens i
närheten av de senaste tio årens "Toys and flavors", "The devil stole the beat from the lord" och framförallt inte klassiker som "Soulseller" och "Hey!".
Hoppas bara att nästa jubileum blir lite roligare.