Lite orättvist tycker jag som gillat Uno. Speciellt åren med Fredá håller jag fortfarande högt, medan soloartisten Uno haft svårare att få det att lyfta.
Nu har det gått tre år sedan den senaste plattan och den andhämtnings- pausen verkar ha gjort gott. Här brinner Uno plötsligt, även om han fortfarande har lite svårt att hålla distansen ut.
"Ett andetag från dig" innehåller dock ett antal riktigt starka låtar, där "Andas genom mig" och "Vägen som kallar" sticker ut lite extra. Lite för välpolerat kanske och man skulle önska att Uno tar ut svängarna ännu mer, men "Ett andetag från dig" är absolut ett steg i rätt riktning.