Här sveper nostalgin och tillbakablicken fram som en vind över prärien. Lika känsligt och lika kraftfullt ändå kan det akustiuska anslaget vara. Även om jag personligen föredrar herr Young när han dundrar fram med Crazy Horse så är han lugna countryrock också förträfflig när den låter som den gör i exempelvis inledande "The Painter" . Så snyggt. Så naturligt. Så bräckligt och ändå harmoniskt. Sån känsla...
Och här och där fylls det på med lite stråkar och orgel med samma känsliga skärpa. I titelspåret finns ett sjysst gung, bluesigt munspel och en aning blås som suger in mig och får mig att lätta från golvetför att föras med den där prärievinden.
Stilla balladen "Here for you" är smärtsmat vacker i både text och musik.
En hyllningslåt till Elvis får mig först att haja till och undra vad den har där att göra egentligen. Men förstås är "The King" en betydande del i vad Neil Young ser när han tittar tillbaka. Onekligen en av det här årets bästa utländska plattor så här långt. Bara att köpa om ni gillar den lågmälda sidan av Neil Young.