Bandets enade progressiva, artistiska vision och originalitet skiljer dem från mängden och de ger ett intryck av att deras musik är sammansatt som ett tusenbitars pussel. Komplex, mysterisk, engagerande och utmanande är ord som alla kännetecknar Tool. Medan "Lateralus" var ett ganska positivt album handlar det här mer om död och apokalyptiska händelser. Det är musik från ett argare Tool och är kanske det mörkaste albumet hittills.
Skivans bästa exempel på vad Tool är kapabla till är den episka "Wings of Marie" som fortsätter med del två: "10 000 days". Det sägs att tiden 10 000 days är tiden från det att Maynards mamma drabbades av en stroke tills att hon dog. Och med ord som "Wings for marie, What have I done to be a son to an angel, What have I done to be worthy" berör Tool på en helt ny nivå. Förutom "Vicarious", "Jambi" och "The pot" som låter mer som "klassiska" Tool är "10,000 days" helt klart det softaste albumet. Det är samtidigt det mest progressiva och experimentella.
Så precis som tidigare album är det en upplevelse i sig, helt olikt den förra. Varje album har hittills överträffat det tidigare, "10,000 days" är ett sidsteg från trenden, men ändå helt genialiskt. Det enda som jag ser som ett misstag och som skivan tappar på är att sången är något undanknuffad och bitvis nästan låter som viskningar.
Tool är inte - och har aldrig varit - ett lättlyssnat band. Att recensera dem efter bara ett par dagar är nästan omöjligt. För som det alltid är med Tools album tar det ett tag att komma in i den plats de skapat och nu återigen lockar lyssnaren till.