Men i den line-up (The E-Street Band) som Springsteen har erövrat världen tillsammans med har det enligt mitt tyckte nästan ständigt funnits ett stort minus och det stavas Patti Scialfa - en kvinna som lyckades knipa till sig en plats som bakgrunds- sångerska och sedermera även självaste Bruce Springsteen.
De båda gifte sig och det kan jag inte bry mig om alls; snarare bara känna glädje inför.
Men - hennes röst är flitigt diskuterad i Springsteenkretsar och liknas allt som oftast närmast vid en kråkas och när Evelina kom och berättade om hennes nya - denna "23rd Street Lullaby" - var det just det första jag tänkte. Hon kan ju inte sjunga. På allvar. Men Evelina, med eminent Springsteen-smak och med "Racing in the street" som favorit, hyllade Patti Scialfa som en tok och jag vandrade förbryllat därifrån, från Coffe Cup i Gallerian, och hem där just hennes nya platta skulle komma att ligga fyra dagar senare, öppnade upp den och tittade förstrött på omslaget.
Fullständigt tråkig och intetsägande.
Men jag la i skivan och det dröjde inte länge förrän jag lade mig raklång inför dom som ständigt sagt att fru Scialfa faktiskt kan sjunga (i studion). För det hon knåpar ihop på "23rd Street Lullaby" är inte bara en av de självklaraste fyrorna jag har gett i år, det är även ett knippe fantastiska låtar om New York-stadsdelen Chelsea och de energiskt pumpande ådrorna som frodades och till viss del även frodas där.
Och med textraden "DanielŽs by the jonny pump, heŽs drunk on cheap wine" (Chelseas Avenue) har hon lyckats fånga mitt hjärta för länge sen. Och sjunga - ja det kan Patti Scialfa som sagt sannerligen, allt snyggt förpackat i en rockŽnŽroll-kostym ala lightformat där faktiskt herr Springsteen medverkar vid få enstaka tillfällen.
Jag säger det återigen; en av de självklaraste fyrorna i år.