Vet i stort sett inget om den här kvartetten, men det behövs inte heller. De hämtar inspirationen från Beatles anno 1967-68 och lyckas med konststycket att göra något som ändå låter personligt och eget.
Efter första genomlyssningen kändes låtarna väldigt skumma och svårtillgängliga, men det intrycket kunde man snart omvärdera. Låtskrivaren Andy Bopp kan sin Beatles, men är ändå en så självständig låtsnickrare att släktskapet inte känns som ett plagiat.
"Bleeder" innehåller ett par riktiga stänkare med "Orange shirt" i spetsen, men framförallt några omistliga poplåtar som "Independence day", "Superwannabe" och "Roller coaster". En låt som "Minimum Mary" visar upp en lugnare sida av bandet och att den enda covern är McCartneys "Too many people" (i en mycket bra version) kommer liksom inte som någon överraskning.