När jag för tiotalet år sedan recenserade då okända Nässjöbandet Backyard Babies debutplatta "Diesel and power" (fem tuppar 1994) slogs jag av just samma kompromisslösa attityd. En sann rockerattityd, med allt vad den innebär?
Här ska man vara ärlig och säga att The Reducer inte är lika bra som Backyard Babies, men det är det å andra sidan inte många svenska band som är. Vad som fattas, i jämförelse, är inte attityd eller musikaliskt kunnande, nädå, där hänger The Reducer med bra. Vad som fattas är låtar. Låtar som håller på en lite högre nivå. Har man ambitioner att slå "riks", eller ännu bättre internationellt, så bör man jobba lite hårdare med låtskrivandet.
Inledande "White Trash" lyfter - och min luftgitarr och headbangen åker fram - men sedan blir det lite för onyanserat och manglat i "Experience" och "Devlish Women". De är inte på något sätt dåliga låtar, men de känns något "ofärdiga". Kanske lite typiskt för ett debutalbum?
Tydliga influenser hörs från legender som Black Sabbath och Metallica, men även svenska The Hellacopters, men man har inte "lånat" för mycket. En hel del är härligt eget. Det här är en bra och spännande debutplatta som lovar mera från The Reducer. Röj. Attityd. Fuzz.