Planer fanns på att ta körkort, planer fanns på att skriva ytterligare några låtar. Det kom även att bli en och en annan resa utomlands för att köpa en banjo och strosa i parker och slutresultatet konfronteras vi med på nya plattan "Söndermarken".
Och pausen tycks enbart ha gjort Lars Winnerbäck gott.
Troligtvis märkte han av det själv, att han höll på att fastna i det fack där andra artister hamnat före honom och sedan haft svårt att ta sig ur; facket där allt låter likadant och ingen längre profilerar sig.
Därför tog han stegen tillbaka till tiden kring "Rusningstrafik", lät återigen texterna stå i fokus och den akustiska gitarren spela en allt tyngre roll. Dessutom lade han till ett munspel här, en saxofon där och fortsatte att sjunga om kärlekens baksidor, trots att hans egen blomstrade.
Och det är i de här sammanhangen som Lars Winnerbäck visar sin styrka, även om det samtidigt innebär att de duktiga musikerna som han omringar sig med aldrig nyttjas till fullo.
Men slutresultatet är ändå ytterst imponerande och indikerar att det här är en artist som mycket väl kan bli en av landets stora i sinom tid; en ny Ulf Lundell.
Allt beror på hur Lars Winnerbäck spelar sina kort i framtiden.
Winner på pausen
Fem studioalbum på nästan lika många år blev för mycket, Lars Winnerbäck behövde en paus från sitt hektiska musikliv och avstampet kom för lite mer än ett år sedan.
Kronprinsen och hans Hov. Lasse Winnerbäc, i mitten, är tillbaka. "Söndermarken" är bland det bättre han gjort. Här tillsammans med bandet som han döpt till "Hovet". Bakre raden fr. v Norpan Eriksson, trummor, Josef Zachrisson, bas, Johan Persson, gitarr, Anna Stadling, sång, sittande Jens Back, klaviatur, Idde Schultz, sång och Staffan Andersson, gitarr
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
Lars Winnerbäck och Hovet:
"Söndermarken"
(Sonet/Universal)