Men herrejävlar så makalöst bra det är!
För när Karen O greppar mikrofonen är det så förlösande, så sexuellt och så innerligt rockigt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen.
Ärligt talat vet jag inte heller vad jag ska skriva; allt jag önskar är att jag befann mig på en rökig klubb i New York och stod längst fram och lät Yeah Yeah Yeahs rocka skiten ur mig.
Och det var länge sen jag kände så, riktigt länge sen?
Yeah Yeah Yeah!!!
Sitter och funderar på hur jag ska försvara den här typen av musik. Många skulle avfärda det direkt för det handlar knappast om enkel rak rock; det är skramligt, märkligt, alarmerande och långt ifrån vackert.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
Yeah Yeah Yeahs:
"Fever to tell"
(Interscope/Universal)