Det handlar om Drew Kitten - en ny brittisk favorit som faktiskt ger hopp om att den lågmälda singer-/songwritertraditionen har mer att ge. Att den ännu inte är död för den här gången. Musiken kretsar oftast kring den akustiska gitarren och texterna handlar om kärlek som går hand i hand med vemod, om glädje och det nödvändiga i att öppna upp ögonen för att förstå och se vad som faktiskt är på väg att hända. Och det hela är som sagt ytterst, ytterst bra.