Men annars är de inte mycket för att fastna, någon av dem. Förnyelse är nog den röda tråden genom de påskutställningar de haft genom åren. Nu väntar den sjunde, som ska invigas av Tage Molander april.
- Man måste hitta på något annat, säger Karin, som förvisso har med några av sina älskade skator bland trettiotalet bilder, fast hon hade bestämt sig för att låta bli skatorna i år.
Alldeles nytt för henne är den inspiration hon hittade under en kurs på Öland. Färg och mönster i små kvadrater bildade plötsligt något annorlunda och spännande, som en kollektion handmålade tapeter, bårder, bonader. På det spåret har hon jobbat vidre. Kollage och blandteknik har gett en frisk och ny skjuts. I några bilder har hon låtit gamla motiv skymta fram, bakom det nya.
Maken Torsten Anderson visar några av de målningar han fick positiv respons för i Moskva och bland de närmare 50 tavlorna sprider han lynne och uttryck från "sötare" till "tuffare" med färgkänslan och enkelheten som genomgående utgångspunkt.
Med bara fyra färgtuber, klarrött, klargult, koboltblått och vitt, skapar han färger där tyngden i år är en återgång till det blå. Motiven varierar. Tacksamma stolen använder han gärna, han har flera Vimmerbymotiv och flera varma fantasilandskap med Portugalkänsla. I någon bild har han markerat konturerna skarpt, med svart, i andra flyter färgerna ut som på en palett.
- Jag har lovat att jag ska visa att jag kan göra en fotografisk avbildning någon gång, men det tar emot så jag nästan inte kan?
Och på utställningen finns också en raritet. Torsten Andersons andra brott mot principen "måla aldrig vintermotiv" i livet. En bild som kontrasterar i färg och stämning mot det andra, men som han ändå är glad över. Att det ska vara vinter när Andersons ser ben traska förbi utanför det högt belägna ateljéfönstret 19-27 april vägrar de dock tro.
- Det brukar komma närmare 400 besökare, så vi får väl hoppas på våren.