27-åriga Jennie växte upp i Östersund omgiven av musik, så det är kanske inte så konstigt att musikintresset funnits hos henne sedan tidig ålder.
- Pappa spelade piano, och vi hade ett musikrum hemma med en massa roliga instrument. Jag började spela piano, vi hade en gitarr också fast den var trasig så jag spelar bara lite taffligt.
För tre år sedan kom "Meant to be", som släpptes via ett större skivbolag. Sedan dess har Jennie brutit med bolaget, köpt en egen studio i Stockholm, där hon numera bor, och på nya albumet är hon inte bara sångare och låtskrivare utan medproducent.
- Till förra skivan åkte vi till USA och skrev och spelade in under några intensiva dagar, nu har jag kunnat bestämma själv hur jag vill lägga upp allting, kunnat skriva och spela in grunderna i min egen studio. Det var väldigt få personer inblandade, de enda som fick höra musiken var i princip Anders och Christoffer. Jag tyckte det här var mycket roligare, man fick större kreativ frihet. På förra skivan var det så himla många som tyckte och tänkte, på den här ville jag bara göra det jag kände för.
"Jennie Löfgren" ges ut på egna etiketten Baby Nova Records, den här gången via ett mindre skivbolag, Curling music.
- När allt var klart tänkte jag ?men hur ska jag ge ut skivan??. Jag gick runt till några större skivbolag och fick svar från några som var intresserade, men sedan kände jag ?nej, jag vill inte gör det på det här sättet?, jag ville bli mer delaktig. Precis när jag stod där och undrade vad jag skulle göra fick jag höra talas om Anders Curling, han hade varit hos ett större bolag men ville, som jag, också göra sin egen grej.
Största utmaningen med nya albumet?
- Vi har inte direkt haft någon budget, vi har till exempel inte haft råd att hyra in riktiga stråkar, men samplat från stråkskivor och blandat in i musiken. Men det är sådant som först varit en utmaningen och sedan visat sig vara jättehäftigt.
Likt titeln utger, är nya albumet mer personligt. "Mycket piano och lite filmiskt", säger Jennie själv om albumet.
Varför så personligt just nu?
- Jag har nog alltid varit det, men nu när jag kunnat sitta ensam i min egen studio så kommer man in i en helt annan sinnesstämning, det är lättare att det blir personligt.
Någon låt som ligger dig extra nära?
- "Butterflies", det blev en häftig mix med alla instrument och hela stämningen blev bra.
När jag pratar med Jennie är det runt lunchtid, hon berättar att hon kom hem vid fyratiden natten innan efter att ha spelat in videon till "Gonna make you smile".
- Vi gjorde det på Södra teatern, jag valde att vara inomhus i en trygg miljö. Förra videon spelade jag in på Brooklyn bridge, det var jättekallt för jag skulle ha ganska tunna kläder, det ser ju inte så bra ut om man skulle haft en tjock jacka på sig.
Vad händer den närmsta tiden?
- Mycket intervjuer, helt enkelt få folk att veta att jag har en skiva och att jag finns. Sen får vi se hur skivan blir mottagen, verkar det som att människor gillar den så kanske det blir turnering. Jag hoppas såklart att jag kan komma ut.
Förutom det nya albumet har hon även programmerat på Janet Jacksons "Damita Jo" och skrivit låtar till bland andra Atomic Kitten. Men känd tycker hon själv inte att hon är.
- Jag känner mig inte så känd. Om jag bara går ut på stan så är det inte så ofta som folk känner igen mig. Jag har inte florerat så mycket i tidningar som Se och hör och sånt, jag springer inte så mycket på premiärer och sån skit.
Hur kändes det första gången du hörde din låt på radion?
- Det var helt otroligt kul, samtidigt som det var konstigt. När låten spelas på radion så komprimeras den på något sätt så det låter helt radioaktigt, inte som i studion. Det lät annorlunda, häftigt. Jag satt i bilen, tror jag, det var jättekul. Helt plötsligt var det något som någon hör istället för att det bara är jag som hör. Det var nästan som att de gjorde något olagligt, ?va! Spelar dom mig?.