Vi träffas hemma i fotografen Helena Savios bostad i Segersgärde på Norrlandet mellan Västervik och Gamleby. Hon har lovat att bjuda på kaffe och serverar det i Muminmuggar.

Anledningen till vårt besök är att Helenas första fotobok just nu befinner sig på tryckeriet. Boken handlar mest om henne själv, men den handlar också om hennes mamma. Hon kallar den Home from home, Takaisin kotiin. Den finska titeln betyder Tillbaka hem.

Det hela började med ett telefonsamtal. Fotografen Helena Savios 92-åriga mamma, som bodde i Finland, hade fått cancer och behövde flytta till ett äldreboende. Det var Helenas bror som ringde för att berätta.

– Jag kommer så snart hon har flyttat, sa Helena till sin bror.

Och så blev det. Helena Savio reste till Hankasalmi i Finland där modern bodde.

Hon bestämde sig för att, parallellt med att hälsa på sin mamma, även dokumentera det hela. Hon poängterar vikten att närma sig bokprojektet professionellt i rollen som fotograf.

Vid första besöket hos sin mor stannade Helena Savio i tre veckor.

– Hon var jättearg när jag kom, men jag gick dit samma tid varje dag. Hon fick bråka lite med mig och jag kom ur min barnroll.

Mor och dotter hade inte haft någon nära relation under många år. Helena Savio flyttade hemifrån redan som 16-åring och började arbeta i Stockholm, senare i Helsingfors. Under årens lopp har hon hälsat på sin mor en gång om året.

Under två års tid, fram till moderns död i maj 2017, besökte Helena Savios sin mor på äldreboendet var tredje månad och de kom närmare varandra igen.

– Vi hade några fina samtal, säger hon.

Parallellt med besöken hos mamman i Finland gick Helena Savio i terapi. Som nybliven pensionär upptäckte hon att S:t Lukasföreningen erbjöd avgiftsfria samtal inom ramen för ett projekt för pensionärer. Med hjälp av medel från Familjen Kamprads stiftelse fick personer över 65 år möjlighet att prata om existentiella frågor och åldrande. Helena Savio kände att hon behövde prata med någon under processens gång och det var under de här stödsamtalen hon bestämde sig för att göra en fotobok.

Hon tog också stöd i barnboken Den lille prinsen av den franske författaren Antoine de Saint-Exupéry. Den fungerade som en handbok som hon bar med sig i tanken.

– I boken möter prinsen räven och jag tänkte ”hur tämjer man en gammal bitter mamma”.

Helena Savio var tidigare kursföreståndare på Gamleby folkhögskolas utbildning Gestaltande fotografi. I sitt arbete på folkhögskolan handledde hon många studenter som gjorde liknande projekt. Plötsligt skulle hon själv arbeta efter samma metod.

Bilderna i boken är dokumentära, förutom två som föreställer moderns kläder samt ett dukat fikabord. Landskapsbilder varvas med bilder på modern och hemmet.

Känslan och bilden får tala sitt eget språk. Här finns inga bildtexter, titlar eller annat som kan avslöja något, bara ett efterord.

Det är Helena Savios tidigare fotografelev Andrea Warbrandt som har formgivit boken. Bilderna är inte arrangerade i kronologisk ordning, andra aspekter har fått styra.

– Mamma begravs i mitten av boken. Jag blev så glad när Andrea blandade bilderna, hon gjorde precis som jag skulle ha gjort. Jag är väldigt stolt över att jag kunde släppa taget och låta Andrea bestämma, säger Helena Savio som är fantastiskt nöjd med resultatet.

– Boken är som små minnesfragment, säger hon.

Helena Savio besökte sin mor två veckor innan hon gick bort. Då bad hon sin mamma att släppa taget.

– När jag sa det öppnade hon ena ögat. Sedan kramade jag henne och gick därifrån.