Cilla Benkö har snart varit högsta chef för Sveriges Radio i elva år, en period som har inneburit en förändrad mediesituation – till exempel tack vare podcastexplosionen och ljudböckernas framfart.

– Nu konkurrerar vi med allt och alla. I en mobiltelefon eller en uppkopplad bil eller överhuvudtaget när det handlar om folks tid, säger Cilla Benkö.

Sveriges Radio står ändå starkt med 7,3 miljoner lyssnare. Men bland unga är podcastlyssnandet starkt och de yngre får inte längre samma relation till själva radioapparaten.

Fast Cilla Benkö tror att FM-radion finns kvar länge än.

– Vi planerar inte för en framtid när det inte finns linjär radio. 82 procent av Sveriges Radios totala räckvidd är i linjär radio. Så vi är inte alls i samma situation som till exempel på tv-sidan.

En annan utmaning för radion kommer från politiken. Regeringspartiet Kristdemokraterna och stödpartiet Sverigedemokraterna förespråkar ett "smalare" public service samtidigt som Moderaterna vill se en "renodling av kärnverksamheten".

"Får tycka vad de vill"

Cilla Benkö har blivit allt mer synlig i debatten. Hon säger att det inte är för att försvara public service, utan för att förklara, inte bara för politikerna utan för allmänheten.

– Sen får folk tycka vad de vill. Jag har full respekt för det. Och man måste inte tycka att vi är viktiga och bra, men jag känner ändå att jag som vd vill göra mitt yttersta för att förklara vad ni får för era pengar. För det är ju ändå så, att alla är med och betalar.

Public service-frågan har på senare år blivit slagträ i en sorts kulturkrigsdebatt, inte olik den i USA och i Storbritannien mot "mainstream media". I Sverige kommer kritiken mest från högerhåll.

SD-ledaren Jimmie Åkesson kallade i valrörelsen 2018 P3 för en skitkanal efter att ha blivit "roastad" i "Morgonpasset" och han har beskrivit Sveriges Radio som vänstervridet.

TT: Kan du förstå den kritiken?

– Det beror på vad han lägger bakom orden, vilket jag faktiskt, om jag ska vara helt ärlig, aldrig har hört honom definiera, säger hon.

Men hon tillägger att det är en åsikt som man måste ha respekt för, liksom andras åsikter. Cilla Benkö understryker att radion inte gör journalistik för politiker utan för publiken.

– Sen får man ju faktiskt analysera och ställa sig frågan om det ligger något i i det. Och vi har ganska livfulla diskussioner om till exempel perspektiv på våra redaktioner.

Cilla Benkö förklarar att professionella lyssningsteam går igenom radioutbudet efter ett antal parametrar, bland annat för att säkerställa att programmen som görs skildrar och granskar hela Sverige. Så att inte bara makthavare utan även berörda får komma till tals

– Vilka röster får höras? Vilka röster får inte höras? Vilka frågor ställer vi oss? Och det är klart att vi försöker säkerställa att vi faktiskt inte slår över åt varken det ena eller andra hållet utan att vi håller oss i mitten.

Pappa i koncentrationsläger

Cilla Benkös familj kom till Sverige som flyktingar efter Ungernrevolten 1956. Hennes pappa satt i koncentrationslägret Mauthausen under andra världskriget. Men det är oklart varför han hamnade där.

– Det vet man nog inte riktigt. När jag har blivit äldre kan jag tycka att jag borde ha grottat mer i det än vad vad jag gjorde. Men jag kände väl att min pappa hade sin story och jag respekterar det.

TT: Du menar att han var jude?

– Det vet jag inte. Han säger att han inte var jude. Tyskarna tyckte uppenbarligen att han var jude och han gick med i svenska statskyrkan. Det räcker för mig. Det var inte han som bestämde att han hamnade där.

TT: Hur har din bakgrund präglat dig?

– Det är en bra fråga... Dels tror jag det har präglat mig i den bemärkelsen att jag är en i grunden samhällsintresserad person. Jag är liksom nyfiken och det tror jag att man måste vara om man tar sig som familj till ett annat land.

– Och jag är målmedveten, det tror jag att man måste vara. Och så har jag lärt mig av mina föräldrar att leva i nuet. Det tror jag är ganska bra. Det vill säga, inte titta så mycket bakåt och inte titta så mycket framåt, för man vet inte vad som väntar bakom knuten och vad som kan hända.

På väggen i det rymliga vd-rummet i Radiohuset på Gärdet i Stockholm påminner ett fotografi av Nils Horner Benkö om vad som kan hända. Något som blev hennes värsta dag som radiochef.

Den 11 mars 2014 mördades utrikeskorrespondenten på en gata i Kabul.

– Det är en påminnelse om det och för att han var fantastisk. Och för att jag tyckte väldigt mycket om honom. Vi hade en fin relation.

– Jag hade inte varit vd så himla länge då och det är klart att det var min absolut största utmaning på många sätt och vis. Både emotionellt och hur man hanterar ett företag i en sådan situation.

I oktober är det elva år sedan Cilla Benkö blev vd för Sveriges Radio. Hon har suttit ovanligt länge jämfört med företrädarna. Än ser hon inte slutet.

– Nej, det är så fruktansvärt roligt. Det är ett jättekul jobb som är väldigt hedrande att ha, säger hon.

Hon hade inte på karriärkartan att bli chef. Nu stannar hon gärna. Hon känner stödet från styrelsen, medarbetarna och lyssnarna.

– Så länge det inte finns något annat man hellre vill göra och älskar det man gör, varför ska jag då göra något annat, tänker jag.