Oj, oj, oj, vad Metallica är bra!

Oj, oj oj! Vad ska man skriva? Superlativerna räcker inte till för att beskriva Metallicas spelning på Sonisphere i Hultsfred.
Jag skriver fantastiskt! Enastående! Makalöst! Oj, oj oj vad Metallica är bra!

Foto:

Sonisphere 20092009-07-23 11:54

Nu e de nera, sa en stockholmare bredvid mig i spänd förväntan just innan det brakade loss på Hawaii-scenen i Hultsfreds Folkets Park strax efter midnatt, natten mot söndagen. Och så brakade det loss i "Battery", inledningsspåret från Master Of Puppets-plattan. Och man sa oj för första gången. Oj vilket drag!
- How does it feel to be alive, frågar James Hetfield sedan, och får ett rungande "yeah" som svar från cirka 35.000 livsbejakande fans.
Metallica gick verkligen på knock från start och följde upp den blixtrande inledningen med "Creeping Death" från albumet "Ride The Lightning", och, oj, det gick nästan för fort där?
I "Fuel" kom sedan kvällens första pyrotekniska inslag med några kraftiga eldkvastar som lyste upp himlen över den fagra Hulingsstranden. Oj vad vackert!

Skönt lågmält mellansnack
Efter den knockande inledningen blev det sedan lugnare, men oj så tungt, i "Of Wolf And Man"från den klassiska svarta. Och James Hetfields lugna sköna lågmälda mellansnack var en härlig kontrast till "brölbanden" som spelat tidigare och deras högljudda ständigt-i-falsett-skrik".
- Are you having a good time? Great! WeŽre having a good time too.
Sedan följde spelningens allra bästa fas. Lidelsefulla "Fade to Black" gjorde så att man fick en sån där skön gråtklump i halsen, en sån där underbar känsla som Hetfield menade i frågan: "Do you feel it"? Svaret är givet.

Death Magnetic till sin rätt
Därefter kom de nästan som på rad, låtarna från nya plattan "Death Magnetic". "Cyanide", som är sisådär på platta, var oj(!) så bra live. Ja, faktiskt så tillhörde alla fyra spåren som spelades från DM konsertens bästa.
Var det någon pytteliten svacka i spelningen så kom den när man minst anade den. När hitlåtarna skulle radas upp. I Metallicas svar på Iron Maidens "The Number Of The Beast", ?Master Of Puppets", blev det så mycket allsångsförsök att tempot tappades. Efterföljande "Dyers Eve" kändes trots pyroteknisk hjälp lite platt och superhitarna "Nothing Else Matters" och "Enter Sandman", ja visst hundan har Metallica gjort dom bättre live tidigare.

Extranummer
Efter 15 låtar blev det förstås också extranummer. Och, oj, då gick det undan! Först i Misfits "Last Caress" och sedan i de två enda spåren från förstlingsverket "Kill Em All"; tonårsdoftande "Hit The Lights" och den väntade avslutningen "Seek And Destroy".
- Metallica loves you, säger Hetfield avslutningsvis i bandets tacktal. Och vi, 35000, älskar Metallica. Kan man göra annat? Oj, vilka ekvilibrister, konstnärer, de är på sina instrument, James Hetfield, Kirk Hammett, Lars Ulrich och Rob Trujillo.
Oj, oj, oj vad Metallica är bra!

Fakta

Metallica:
Sonisphere, Hultsfred

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!