800-talets Bagdad glittrar i solskenet när den nybakade lönnmördaren Basim blickar ut från kamelryggen uppe på en sanddyn. Abbasidkalifatet är inne i sin storhetstid, en smältdegel mellan öst och väst och ett center för kunskap och vetenskap.
– När vi började läsa på om 800-talets Mellanöstern så dök Bagdad upp gång på gång. Var det en känd person så hade den varit där. Var det en känd händelse så hade den inträffat där. Det var ett uppenbart val, säger Jean-Luc Sala, som lett den visuella avdelningen på Ubisoft Bordeaux.
Efter flera framgångsrika spel i stora öppna världar var det kanske något oväntat att "Assassin's creed"-serien valde att återvända till en enskild stad igen, för en mer, fokuserad berättelse. En förklaring är att spelet ursprungligen var tänkt som en expansion till senaste vikingatiteln "Valhalla", men växte till en fristående del.
"Förlorat paradis"
Huvudpersonen Basim, som för övrigt hade en framträdande roll i just "Valhalla", bekämpar ondskan och söker olika lojaliteter i Bagdad genom att smyga, lönnmörda och ge sig in i sabeldueller.
Jean-Luc Sala växte upp i grannlandet Iran, och är en av få utvecklarna som satt sin fot i det riktiga Bagdad. Abbasidkalifatet och dess huvudstad krossades av mongolerna på 1200-talet, så det finns inte mycket kvar av den tiden.
– För mig är det som ett förlorat paradis. Jag var elva år när jag flydde, och jag förstår att dagens Iran inte alls är som då, på samma sätt som Bagdad under nionde århundradet absolut inte är som dagens Bagdad.
För att återskapa något som gått förlorat i tiden använde sig teamet bland annat av brittiske orientalisten Guy Le Strange verk om Bagdad från 1900, omgivande städer som är bättre bevarade och så klart en rad experter.
"Samma legolåda"
Bagdad är en grönare stad en vad många föreställer sig, men det rådande byggmaterialet var gult lertegel. Utmanande, konstaterar Sala och säger att utvecklarna jobbade med färger, tak, blommor, formerna på byggnaden och även saker som avstånden mellan byggnaderna, för att få de olika stadsdelarna att kännas varierade.
– Vi hade samma legolåda, men försökte att bygga på så olika sätt som möjligt, säger han.
Även om storspel är ett samarbete, så finns det några saker som Jean-Luc Sala såg till att de kom med.
– Jag hade min önskelista. Jag ville av personliga och känslomässiga skäl ha träsken i söder, som jag tror är lite överraskande, liksom den pyramidliknande templet Dur-Kurigalzu. Och jag bad om att få ha grodor vid flodkanten – för sådana lekte jag med där som barn, säger han.