Trots att poeten och dramatikern, som föddes i Tierp i Uppland 1948, fick emotta en stor mängd utmärkelser och priser, såg hon aldrig sig själv som särskilt folkkär. I viss mån var det något hon medvetet, och kanske omedvetet, motverkade genom att i slutet av sin aktiva karriär hålla sig undan medier så väl som fans – och att aldrig anpassa sig, sina åsikter och uttalanden, efter vad någon annan tyckte.

Men publiken, som tidigt i Kristina Lugns karriär kritiserade den dåvarande programledaren och poeten, blev betydligt skonsammare mot henne som person när hon började med teater. Sedan dess har hon hyllats för sitt sätt att oförblommerat vara mänsklig. Orsaken till att hon har blivit omtyckt, enligt henne själv? Ingen ville vara som henne.

– Det inger trygghet att se ett haveri gå omkring. Ett haveri i galaklänning. De tänker: kan hon klara det så kan jag också. När jag dör kommer människor att känna: kunde Kristina Lugn dö så kommer jag också kunna det, sade hon till Dagens Nyheter 2014, i ett av de få porträtt som hon gått med på att göra under de senaste åren.

Gav ut sitt första verk 1972

Efter uppväxten i Skövde och Vallentuna, med fadern Robert Lugn, generalmajor och modern Brita-Stina Lugn, lektor, väntade studier i Uppsala. Samma år som Kristina Lugn tog sin magisterexamen, 1972, gav hon även ut sitt första verk, diktsamlingen "om jag inte".

Sedan dröjde det fyra år innan nästa veck, "Till min man, om han kunde läsa" gavs ut och efter tre diktsamlingar till kom genombrottet i verket från 1983 – "Bekantskap önskas med äldre bildad herre". Diktsamlingen som skildrade längtan, ångest och självironi hos den som söker kärlek i en kontaktannons, blev osannolikt nog inte ett startskott på en lång rad publiceringar av poesi (bara två samlingar har getts ut sedan dess, utöver samlade verk) men däremot på en rad dramatiska verk och pjäser, musiktexter och medieproduktioner.

I samma veva började Lugn att uppmärksammas genom priser. Men för sin medverkan som programledare i tv-serien "Oförutsett" 1987, kritiserades hon av såväl tittare som poesieliten för att vara endera snobbig – eller för vulgär och fick ta emot hot, hat och stenar genom fönster.

Men i bland annat teatern uppnådde Lugn en större balans mellan jaget, publiken och verken – och 1997 blev hon konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, efter vännen och skådespelaren Allan Edwalls död. Där sattes flera av hennes pjäser upp, så väl som på Dramaten.

Under slutet av 1990-talet belönades hon med priser så som "Moapriset", "Piratenpriset", "Doblougska priset" och "Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris" – och i början av 2000-talet fortsatte hon att uppmärksammas med "Ferlinpriset", "Tage Danielsson-priset" och "Bellmanpriset", för att nämna några. 2003 gav hon ut "Hejdå, ha det så bra", sin senaste diktsamling, och tre år senare valdes hon till ledamot av Svenska Akademien. Hon inträdde på stol 14 efter Lars Gyllensten den 20 december 2006.

Akademien innebar stark gemenskap

I och med platsen i Akademien fick Kristina Lugn en gemenskap som hon beskrivit som starkare än den "kärnfamilj" hon saknat. Hon fortsatte att skriva, främst pjäser och dramatik och belönades med "De nios stora pris" 2011, samma år som hon överlät ansvaret för Teater Brunnsgatan Fyra till dottern och dramatikern Martina Montelius.

Efter det samarbetade hon bland annat med Benny Andersson, genom att skriva låttexterna i musikalen "Hjälp sökes", som hade premiär i februari 2013. Under 2014 skrev hon sin sista egna pjäs "Hej, det är jag igen", vid Dramaten. Hon tog samma år emot Karamelodiktstipendiet.

Kristina Lugn, som i sina verk bland annat lyft och problematiserat vad det innebär att vara kvinna, har sedan hon inträdde försvarat Akademiens gemenskap och syfte. När Sara Danius valdes till ständig sekreterare 2014, skrev Kristina Lugn i ett mejl till TT:

"Vi är glada att hon sade ja. Hennes kön har inte med saken att göra. Men visst är vi många som tycker att det är bra att vi äntligen får en kvinnlig sekreterare".

Skandalen i Svenska Akademien

Under skandalen med den så kallade kulturprofilen var Lugn sparsam med kommentarer – men de hon gav var drypande av sarkasm, ibland fientliga.

”Jag är också en kvinna, om ni inte märkt det. Jag tror att det är meningslöst att jag försöker svara på frågor när den ledande folkvalda makthavaren agerar på det sättet”, skriver Kristina Lugn i ett mejl till SVT Kulturnyheterna, en reaktion på dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnkes uttalande om skandalen.

– Jag röker, ni kommer att dö, sade hon även under ett medieuppbåd i Gamla stan i Stockholm, med en cigarett i handen, när hon tillfrågades om situationen i Svenska Akademien.

Hon var noga med att inte välja någon sida i konflikten, och den önskan hon förmedlade var att Horace Engdahl – så väl som de andra, avgående ledamöterna, skulle förbli en del av de aderton.

Kristina Lugn var, som tidigare, en del av kommittén som utsåg Nobelpristagarna i litteratur för året 2018 (vilket delades ut i efterhand) och 2019. Hon var, fram till sin död, ledamot i Svenska Akademien.