Vanligtvis skriver han komedier. Men när det belarusiska folket i augusti klev ut på gatorna för att demonstrera kände dramatikern Andrej Kurejtjyk sig manad att skildra händelserna. På en månad skrev han en pjäs där sju olika personer ger sin syn på de stundtals våldsamma skeendena i landet, som utlöstes när president Aleksandr Lukasjenko hävdade att han vunnit 80 procent av rösterna i valet i augusti.
– Belarus är ett stängt land och informationen i medierna når inte ut. Det är viktigt att människor förstår vad folk i Belarus känner nu och varför detta lugna och kärleksfulla land exploderar – det brinner, säger Andrej Kurejtjyk och fortsätter:
– Nästan alla konstnärer och kulturarbetare i Belarus blev engagerade i den här frågan.
Stolt men rädd
Belarus president Aleksandr Lukasjenko har suttit vid makten i den tidigare Sovjetrepubliken sedan 1994, och brukar kallas Europas sista diktator. Protesterna mot honom i augusti var av en omfattning som inte skådats sedan Sovjetunionens upplösning. Andrej Kurejtjyk reagerade först med glädje.
– Den ena känslan var positiv. Vår nation vaknade upp efter att ha sovit i 26 år och folk förstod sitt eget ansvar för våra barn och vår framtid och kände sig som medborgare. Folk strömmade ut på gatorna med blommor, och omfamnade varandra, säger han och framhåller att känslan framför allt var kärleksfull.
Men han var också rädd för hur Lukasjenko skulle reagera. Nu har tusentals personer gripits och vittnesmålen om polismisshandel och tortyr är många. I ett slag förändrades allas liv dramatiskt, menar Andrej Kurejtjyk. Själv tvekade han aldrig inför att skriva pjäsen, trots riskerna.
– När man känner så här starkt måste man fästa känslorna på pappret.
De ungas protester
I pjäsen "Sista droppen. Belarus(sia)" finns flera personer med förebilder i verkligheten, till exempel Lukasjenko och presidentkandidaten Svetlana Tichanovskaja. Där finns också en polis, och en valfunktionär som hjälpte till att fuska med rösterna i valet. Men när hennes dotter som deltog i protesterna fängslades och blev misshandlad bytte hon sida.
Enligt Andrej Kurejtjyk är det främst den yngre generationen som driver protesterna.
– Lukasjenko ville bygga upp en sovjetisk världsordning igen och det passade vissa av de äldre. Men den nya generationen har aldrig levt i Sovjetunionen. De vill leva i Europa med europeiska värderingar, och med möjligheter att resa.
Han är lycklig över att pjäsen nu framförs världen över. Folket i Belarus behöver få se att världen bryr sig, menar han, eftersom Lukasjenko framställer sig som folkets enda vän. Där har kulturen en viktig roll att spela. Kanske förstår Lukasjenko det också, tror Kurejtjyk, för nu har denne bommat igen nationalteatern i Minsk.
– Det är första gången på 100 år. Till och med under Hitler var den öppen.
Kulturen visar vägen
Enligt Andrej Kurejtjyk finns det ett starkt engagemang bland landets kulturarbetare för ett fritt Belarus, och flera kulturarbetare försöker göra sina röster hörda.
– För alla som demonstrerar är de jätteviktiga. Kulturella frontfigurer blir allt viktigare och visar vägen framåt, säger Andrej Kurejtjyk.
Han hoppas att pjäsen kan få människor att uppmärksamma Belarus, och att visa stöd och solidaritet med folket där. Det tycker han också ligger i alla européers intresse.
– Om Lukasjenko vinner kommer vi att få ett Nordkorea i centrum av Europa, med ryska militärbaser, varnar han.