Den nu 84-årige kompositören verkar inte ha tvekat när han fick chansen. "Circus days and nights", Philip Glass 28:de opera, som den 29 maj får digital urpremiär på Malmö Opera ter sig utifrån hans perspektiv inte bara logisk utan också som ett lyckligt sammanträffande.

Med sin hyllade uppsättning av Glass 1980-talsopera om Mahatma Gandhi, "Satyagraha" på Folkoperan i Stockholm, visade Tilde Björfors tillsammans med Cirkus Cirkör hur nycirkus gifter sig alldeles perfekt med Philip Glass särpräglat repetitiva musik. Den unge Gandhi fick också ett alter ego i en lindansare vars hisnande akrobatik gestaltade den unge indierns djärva sökande efter ickevåldets väg – satyagraha på sanskrit.

Den nya operan handlar om ett cirkussällskap. För Tilde Björfors, regissör och konstnärlig ledare på Cirkus Cirkör, representerar både cirkusartister och operasångare det yttersta av mänsklig förmåga.

Urföreställning

Philip Glass ser cirkusen som ett slags urföreställning, berättar han på telefon från New York.

– Vi blir lärda att operan kommer från kyrkan men jag tror inte det är sant, jag tror att operan utvecklades organiskt och historiskt från cirkusen. Jag tror att den allra första cirkusen tog plats runt en eld, i skogen eller något sådant. Själva idén var att berätta historier, och jag tror att cirkusen utvecklades från det, kanske blev den mer sofistikerad och blev opera, eller så blev den inte mer sofistikerad.

Även för hans egen del tycks cirkusen ha kommit först. Glass, som har gjort enormt mycket musik till just teater och opera, brukar beskrivas som en av 1900-talets stora musikaliska föregångare, inom konstmusiken men också för den breda publiken med sin filmmusik till "Timmarna" och "Truman show". Kanske lades grunden när han som liten pojke gick på cirkus i Baltimore tillsammans med sin pappa och sina syskon.

– Jag gick jämt på cirkus. För unga människor är det början, de första föreställningarna har en enorm påverkan på unga människor.

Idé tillsammans

När Folkoperan och Cirkus Cirkör gästspelade med "Satyagraha" i New York 2018 satt han i publiken. Tilde Björfors trodde att hon redan hade hittat den perfekta nycirkusoperan, men Philip Glass tyckte att de kunde gå längre.

– Vi kom på den här idén tillsammans, berättar han nu.

Det visade sig att båda var djupt fästa vid den relativt okände amerikanske poeten Robert Lax vars samling "Circus days and nights" de hade läst utan och innan. Philip Glass hade också sedan tidigare köpt rättigheterna till diktsamlingen och i Cirkus Cirkör hade han nu hittat sin cirkustrupp.

Den minimalistiske poeten Robert Lax levde på 1940-talet tillsammans med ett kringresande cirkussällskap. I sin poesi gjorde han cirkustältet och artisternas strävan till en metafor för själva livet.

– Hans jobb var att tända cigaretterna, han tyckte om att röka, köra och prata på samma gång, han kom dem väldigt nära och var ingen främling alls, han blev en del av cirkusfamiljen, berättar Philip Glass som för länge sedan hittade Robert Lax diktning i en bokhandel.

– Jag träffade aldrig Lax, jag kunde ha gjort det, han bodde i New York, men det bara blev inte så. Men jag kände personer från hans generation som Allen Ginsberg. Jag har alltid känt poeter och i själva verket står poeter alltid nära musiker. Vi har alltid kommit överens.

Skrattar nöjt

När han valde instrument till "Circus days and nights" tänkte Philip Glass på sin egen barndom då han själv spelade i en promenerade musikkår. Operans instrument är utvalda för att musikerna ska kunna gå runt på scenen och spela. Philip Glass skrattar till lite nöjt när han berättar.

– Jag vet inte hur Tilde har valt att göra än. Men det är ett underbart sätt att uppträda på och cirkusmusiken är besläktad med detta. Jag har väldigt rika och hela minnen från den här tiden.

Philip Glass som under större delen av sitt liv har rest världen runt för att spela och uppträda främst på piano eller orgel, tillsammans med The Philip Glass Ensemble, har under pandemiåret knappt lämnat huset i New York och kan inte ta sig till urpremiären, berättar han.

– Jag hoppas att Tilde och hennes kompani kommer hit, jag förväntar mig att jag kommer att se uppsättningen förr eller senare, den är inte utanför min omloppsbana så att säga.