– Vi har hela tiden trott att den ska upp och jag har mentalt riktat in mig på det. Men det känns länge sedan och man behöver ta ett djupt spadtag för att komma tillbaka in, säger Livia Millhagen, som för andra gången har premiär på "Katt på hett plåttak", på Maximteatern i Stockholm den 29 september.
Pjäsen sattes först upp i februari i regi av Stefan Larsson, som också nyligen stod för en bejublad föreställning av Tennesse Williams-klassikern "Linje Lusta" på Dramaten. Livia Millhagen hade också då en av huvudrollerna, och även om pjäserna skiljer sig åt är hon glad över att vara tillbaka i den amerikanska författarens universum.
– På det sättet som Stefan Larsson ville undersöka Tennesse Williams känns det som en fortsättning på det spåret även fast rollerna är väldigt olika, säger hon.
"Välskrivet"
För Linus Wahlgren blir det första gången han framför kammardramat, där en familj samlas för att fira en rik faders födelsedag. Alla utom pappan själv vet att det förmodligen är hans sista, och kvällen blir en lång uppgörelse kring framtida arv och familjens relationer.
– Att det är välskrivet var det som gjorde att jag ville göra det här. Det är en välskriven pjäs, en utmanande roll och ett jävla drömgäng att få jobba med, säger Linus Wahlgren.
Han spelar sonen Brick som försöker dricka bort sorgen efter en förlorad barndomsvän. Denne tog sitt liv efter att först ha förklarat Brick sin kärlek. Relationen med hustrun Maggie, spelad av Livia Millhagen, hänger på en skör tråd och de två gör upp om svartsjukan, barnlösheten och skulden inför öppen ridå.
– Jag tycker att far och son-relationen är otroligt komplex och sorgligt vacker. Sedan är ju relationen mellan Brick och Maggie också tragisk, säger Linus Wahlgren.
En käftsmäll
Stefan Larsson använder återigen tekniken att filma på scenen, som en metod för att hitta smärtpunkterna och komma nära rollfigurerna.
– Förhoppningsvis skapar det ytterligare dimensioner till konflikten, säger Livia Millhagen.
Både hon och Linus Wahlgren ser fram emot att äntligen stå på scenen igen, för att skapa det som uppstår "här och nu" framför publikens ögon.
– Att kliva in på teatern och få den här käftsmällen är en känslomässig roller coaster – det kan du inte få genom att kolla på serier som ”The White Lotus”. Det här är något helt annat, säger Linus Wahlgren.