Bara en timme efter biljettsläppet hade Norrbottensteatern i Luleå sålt 1 200 biljetter till höstens föreställningar, och sommarteatern tidigare i år blev utsåld på sju minuter. Teaterchefen Gunilla Röör vittnar om en glupande teaterhunger.

– Det är jätteroligt, man visste ju inte om folk hade blivit ängsliga, säger hon.

Restriktionerna innebär att teatern kan ta emot 150 personer i stället för 309 i den största salongen. Dessa har nu chans att se "Ja må hon leva", en nyskriven revy utifrån den hundraårsjubilerande kvinnliga rösträtten av Emma Molin och Emma Peters från humorgruppen Grotesco. Både rösträttens förkämpar och motståndare porträtteras.

Höstens andra egna uppsättning är en dramatisering för teaterscenen av Lars Molins klassiker "Den tatuerade änkan" om en kärlekstörstande äldre kvinna.

Många gästspel

Norrbottensteatern har precis som Östgötateatern flyttat fram de inställda premiärerna från i våras till nästa år. I Luleå märks pandemieffekten i stället i många gästspel.

– Vi har alltid många gästspel här, det ingår i vårt uppdrag. Nu försöker vi säga ja till så mycket vi kan, vi är så uthungrade. Jag har ju mig själv som måttstock och jag har svultit. Jag tycker att livet är ganska meningslöst utan teater och konst. Jag är överlycklig nu, och det finns jättemånga som är som jag, säger Gunilla Röör.

Riksteatern jobbar på max av sin kapacitet för att klara fler bokningar än tidigare. Marianne Mörck ska spela monologen "Britt-Marie var här" på minst 40 olika scener och därefter ännu fler i vår. Teaterchefen Dritëro Kasapi är särskilt stolt över de starka internationella gästspelen, däribland den brittiska skådespelaren och performanceartisten Selina Thompson som nu reser landet runt med sin prisbelönta föreställning "Salt". Temat är arvet efter slaveriet och som förberedelse reste hon först med ett lastfartyg längs den forna slavtriangeln mellan Storbritannien, Ghana och Jamaica.

– Utblicken är extra viktigt efter pandemin då vi inte kunnat resa, det är väldigt intressanta konstnärer som kommer hit och turnerar, säger Dritëro Kasapi.

Alla står på scen

Dramaten markerar en historisk höstöppning med en kollektiv kraftsamling där hela ensemblen medverkar på scenen. Cirka 70 medarbetare har dessutom själva bidragit med material till "Den yttersta minuten" som orkestreras och regisseras av teaterchefen Mattias Andersson. Under våren såg han Dramaten som "en urbild av en teater i ett apokalyptiskt landskap med nedstängda teatrar över hela världen."

– Vad är de och vad ska de fyllas med? Det här är också en förställning om meningen med konsten, sade han till TT då.

Nationalscenen bjuder också till verklighetsflykt och fest genom Farnaz Arbabis uppsättning av den klassiska musikalen "Cabaret". Handlingen utspelas i 30-talets Berlin där festsugna går på Kit Kat Club för att glömma nazister, fattigdom och annat elände.

"Jävligt envis"

Östgötateatern har inte fler premiärer än vanligt, däremot dubbla musikaler: "Amélie", en Broadwaymusikal baserad på filmen "Amélie från Montmartre" samt Malin Axelssons helt nyskrivna eurodiscomusikal "Eufori" med musik av Rebecca och Fiona, en uppsättning som görs i samarbete med Riksteatern.

Teaterchefen Nils Poletti är fast besluten att spela i höst.

– Folk vill tillbaka och vi känner samma sak. Det blir inte teater förrän publiken sitter här. Jag räknar med restriktioner hela hösten. Vi kan hoppas att de lättar, men nu tänker vi inte stänga ner. Jag är jävligt envis den här gången. Nu ska vi spela!