Teaterintresset har funnits sedan barnsben och uppmuntrades av både familjen och mor- och farföräldrar.
– Vi såg föreställningar i Stockholm och åkte till Folkets park i Linköping. Och jag minns att mormor spelade in sändningar från Fredriksdalsteatern, berättar Jakob.
Ändå var vägen till scenskolan inte spikrak. Efter att på gymnasiet ha läst vård- och omsorgsprogrammet var planen att satsa på det militära, men i sista stund bestämde sig Jakob istället för att söka en teaterkurs. Det ledde honom till Actors studio i Stockholm där han gick i två år.
– Andra året där sökte jag till Teaterhögskolan i Göteborg och Malmö, men kom inte in. När jag sökte igen året därpå hade jag lagt mer krut på ansökningarna och kom då in i Malmö.
På den vägen är det.
Han är nu inne på tredje året vilket innebär praktik, i Jakobs fall på Kungliga dramatiska teatern. Den 7 november debuterar han i ryske Ivan Vyrypajevs existentiella komedi "Berusade". Under en händelsrik natt bjuder 14 personer på både det ena och det andra.
– Alla är fulla genom hela pjäsen och det är både fyllerabbel och djupa frågor. En svängig pjäs som går från rolig till lite mörkare, berättar Jakob.
Repetitionerna pågår för fullt sedan några veckor tillbaka. Själv spelar han Rudolf, en av vännerna till karaktären Max som ska gifta sig och är på svensexa.
– Det här med fyllan är tekniskt svårt men har varit väldigt roligt att jobba med.
Bland övriga medverkande syns profiler som Melinda Kinnaman, Tova Magnusson, Shanti Roney och Torkel Petersson. Jakob berättar om nervositeten inför repetitionerna, som dock släppte snabbt.
– Man stålsatte sig i onödan. Alla är så himla trevliga och förväntar sig inte att man ska vara på samma nivå som dem som har jobbat i 30 år. Så nu är det bara roligt. Man känner sig inte som praktikant utan som en i gänget.
Att ta steget från scenskolan till den stora scenen har ändå varit speciellt och visat på vad skådespelaryrket till stor del handlar om.
– Man slås av hur de professionella jobbar. De testar, kommer med input och egna idéer och är väldigt medskapande. Regissören kan egentligen inte göra så mycket om inte skådespelarna vågar ta plats och kommer med förslag, förklarar Jakob som har fått mersmak för just teater.
– Jag har blivit väldigt förälskad, och den känslan blir bara starkare.