Det är dagen före premiär och Jonas Hassen Khemiri har ingen aning om vad han kan vänta sig. Med sina tidigare pjäser var han betydligt mer delaktig, men under arbetet med "Eld" har han befunnit sig på andra sidan Atlanten och stått utanför arbetet. För ett kontrollfreak som han känns det skönt att släppa taget, förklarar han.
– Jag ser fram emot att sitta där helt ren.
För regin svarar Antú Romero Nunes, som tidigare har regisserat Khemiris pjäser i Tyskland. "Eld" blir hans första möte med den svenska teaterpubliken – och med det svenska språket.
– Jag vet faktiskt inte hur de har gjort, men det verkar som att de har haft kul i alla fall. Jag tror att en viktig del av teaterarbetet är att försöka hitta fram till någon sorts sanning och känsla av autenticitet. Jag tror att både du och jag skulle kunna förstå om någon talar sanning eller hittar på, även om vi inte förstår språket, säger Jonas Hassen Khemiri.
"Bråkig" pjäs
Pjäsen handlar om ett gammalt kompisgäng i begynnande medelåldern, som möts i skogen för att tillsammans bränna upp symboler för saker som de vill förändra och lämna bakom sig – en ritual som får explosiva konsekvenser.
– När vi pratade inför det här tänkte jag att jag gav elden som en present till Antú, men då berättade han att eld är det svåraste som finns att göra på teater. Jag tänkte bara att det skulle vara lätt och kul att leka med brandlarm och röklukt, men tydligen är det väldigt svårt att få till en trovärdig eld på scen, säger Jonas Hassen Khemiri.
Han beskriver pjäsen som den "bråkigaste" han har skrivit. Den blev klar redan 2019, men sedan skrev han om den flera gånger innan pjäsen antog sin slutgiltiga form.
– Det är nog den som jag har skrivit klart flest gånger. Men det är någonting med den processen som också är helt i linje med vad pjäsen handlar om. Det handlar om fyra personer som är desperata för att förändra sig men som inte riktigt lyckas och i desperation tar till elden.
Bränner lappar
Rollfigurernas ritual har en förlaga i verkligheten. På nyårsafton sedan många år brukar Khemiri och hans fru bjuda in sina middagsgäster till att bränna lappar med ord på sådant som de vill slippa under det kommande året.
– Vi tar det vi vill lämna bakom oss och så eldar vi upp det, typ på balkongen med värmeljus. Det har varit en tradition som vi har gjort lite på skoj. Men de där orden som man väljer att skriva ner i slutet av ett år säger väldigt mycket om vad de har brottats med, säger han.
– Alltså det är inte en riktig ceremoni där vi har på oss hattar eller så, tillägger han.
"Trivs i Brooklyn"
För första gången i livet bor Jonas Hassen Khemiri på hotell i Stockholm. Senaste året har New York varit hans nya hemstad tack vare ett amerikanskt biblioteksstipendium. I vistelsen ingår en egen arbetsplats för att göra research på New York Public Library för en bok.
– Det handlar lite om relationen mellan Stockholm och New York kan man säga. Det handlar om tre syskon som har en familjemyt som är kopplad till skyskrapor i New York. Jag känner väldigt starkt att jag måste åka tillbaka och bli klar med den.
Miljöombytet, eller om det är skrivandet, har gjort honom gladare än på länge. Han utesluter inte att stanna kvar i New York.
– Jag har faktiskt aldrig varit så lycklig som under de senaste tio månaderna. Men jag vet inte vad det beror på, om det beror på att den här boken gör mig lycklig eller att barnen trivs i sin skola i Brooklyn, eller att jag varje morgon haft tillgång till det här fantastiska biblioteket.
