Under sju år satte den rasistiske seriemördaren Peter Mangs skräck i Malmöborna. Minnet av våldet och motståndet är några av trådarna i Felicia Mulinari och Athena Farrokhzads diktsvit som nu sätts upp på Malmö konsthall, tonsatt av Tebogo Monnakgotla och i regi av Saga Gärde.

Gärde tycker att verket säger något om tillståndet i hela landet.

– Långt ifrån alla förstår vidden av hur det är att leva som brun eller svart i Sverige och hur mycket våld eller hot om våld man tvingas hantera. Det vilar ett stort ansvar på majoriteten som slipper att ha kännedom om att det sker, säger hon.

Verket presenteras inom projektet Antirasistiskt monument, som uppstod 2019 efter ett upprop i Sydsvenskan, där bland andra författaren Nicolas Lunabba efterfrågade ett konstverk som gestaltar erfarenheter av rasism i offentligheten.

Avstamp i historien

Men den antirasistiska kampen utspelas på många fronter i Sverige, framhåller Athena Farrokhzad, som poängterar att många av de boende i Malmö redan har kämpat mot fascism i andra delar av världen och har kommit hit till följd av det.

– I vårt libretto förhåller vi oss till Lasermannen, men också de antinazistiska demonstrationerna i Limhamn, rivningen av Sorgenfrilägret, romernas situation och kampen i Palestina och Kurdistan, säger hon.

Att minnas och nämna historiska händelser är nödvändigt för att bli till som kollektiv, enligt Farrokhzad – och att blicka bakåt är också en naturlig del i att vilja förändra framtiden.

– Man tar avstamp i det förgångna eller i nuet för att kräva eller drömma om något annat som ska komma, säger hon.

Uttryck för en ordning

Saga Gärde ser en särskild poäng i att uppsättningen skapar ett rum för människor att få tänka kring de här frågorna. Diktsviten synliggör sambanden mellan flera rasistiska incidenter som har drabbat människor i Malmö

– Vi pratar ofta om rasistiskt våld som enskilda händelser och inte som uttryck för en ordning, där vissa människor tar sig friheter utifrån en ideologi eller en maktordning.