Krig, konflikter och klimatförändringar – teaterchefen Mattias Andersson har arbetat aktivt med att spegla de turbulenta och föränderliga tiderna i vårens repertoar på Dramaten, bland annat med två föreställningar som utspelar sig under kriget.

– Det är väl första gången sedan andra världskriget som vi lever med ett krigsscenario på den europeiska kontinenten, och ett vidgat krigsscenario känns helt trovärdigt. Det är väldigt nära människor i dag och det finns ju många andra krishärdar, som Syrien och Mellanöstern, som fortfarande påverkar oss, säger Mattias Andersson.

"Den stora skrivboken" – baserad på Ágota Kristófs hyllade roman – är en av de pjäser som får premiär, efter att ha skjutits upp på grund av coronapandemin. Den norske författaren Jon Fosse har dramatiserat berättelsen om två barns försök att överleva under andra världskriget.

Mattias Andersson tror människor behöver bearbeta de kaotiska tiderna tillsammans, och tycker att publiken har hittat tillbaka till teatern efter pandemin. Men kulturbudgeten gör honom orolig inför framtiden. För Dramatens del blir de i stort sett oförändrade bidragen nästan som en minskning på grund av den ekonomiska krisen.

– Man är också extremt oroad för det fria kulturlivet och för de fria konstnärerna, de är en så stor del i vad som möjliggör stora institutioner som Dramaten. Kulturskolan känns också jättesorgligt, med återväxten av barn och unga, att man inte fångar upp det, säger han.

Flera språk

En våldsam tid speglas också i Klaus Manns "Mefisto", närmare bestämt 1930-talets Tyskland, då Hitler tar makten och samhällsklimatet förändras över en natt. Natalie Ringler, som har gjort succé på Teater Galeasen med "Vår klass" och "Irakisk Kristus", regisserar pjäsen om ett teatersällskap som försöker orientera sig i den nya, hotfulla miljön.

– Vi delar känslan av att befinna oss i ett slags nollpunkt i historien där man kan ana att vissa saker kommer att förändras för alltid, säger Natalie Ringler och lägger till:

– Jag tänker på en sådan sak som klimatet, att vi vet att vissa arter nu försvinner för alltid och att uppvärmningen är för evigt. Och att vi delar upp oss i ett vi och dem på ett sätt som jag inte vet om vi kommer tillbaka från. Det är lätt att göra fisksoppa av ett akvarium, det är mycket svårare tvärtom.

Först ut nästa år är en urpremiär – "Maktens diskreta charm", skriven för Dramaten av den egyptiske dramatikern Ahmed El Attar. Den handlar om kärleken mellan en syrisk kvinna och en svensk man, och kulturkrockarna som uppstår när familjerna för första gången träffas. Pjäsen kommer att spelas både på arabiska och svenska.

Fler språk hörs också på scenen i vår, bland annat när författaren Nina Wähä debuterar som dramatiker med "M/S Tiamantti", i regi av Anna Takanen. Den handlar om tre systrar som är på väg till Finland med sin mammas aska, och konfronteras med frågor kring klass och sitt eget ursprung.

– När jag var liten var det finska fult och pinsamt och det känns fint att få lyfta det här temat på Dramaten, säger Nina Wähä.

Klassiker med twist

Under förra årets presentation reste sig Dramatenveteranen Marie Göranzon upp och efterlyste mer klassiker. Och i vår spelas Tjechovs flitigt uppförda "Körsbärsträdgården", i regi av tyske Michael Thalmeier som enligt Mattias Andersson står i samklang med samtiden i hur den fångar längtan tillbaka till ett slags Utopia som har försvunnit – men som kanske aldrig ens fanns.

Shakespeares "Stormen" spelas också med en twist i Staffan Valdemar Holms tappning, som både en "uppgörelse med de koloniala baksidorna av Shakespeares sagospel" och en betraktelse av teatern som metafor för livet.