I Dramaten-chefen Mattias Anderssons nya pjäs "Nordic crime" låter han sex påhittade tv-poliser konfronteras med tre autentiska svenska rättsfall. När den fiktiva polisvärlden från film och tv krockar med verkliga brott ställs intressanta frågor, tycker Rebecka Hemse.
– På något sätt kontrasterar den här världen som är ganska trygg och välkänd mot den andra som är vår verklighet. Om man ställer de två bredvid varandra så kanske man får syn på nya saker, säger hon.
Flera av skådespelarna är veteraner från deckarvärlden. För många svenskar är Jakob Eklund och Krister Henriksson intimt förknippade med sina tv-poliser Johan Falk och Kurt Wallander. Rebecka Hemse har spelat Martin Becks dotter i massor av Beck-filmer. Men att lyfta in de välkända rollfigurerna rakt av handlar det inte om.
– Det är inte så att vi ska göra "Beck" på scenen över huvud taget. Om man förväntar sig att få träffa Inger Beck så kommer man att bli besviken, säger Hemse.
"Fastnat i våra roller"
Ensemblens känsla för kriminalgenren kommer dock väl till pass, säger Jakob Eklund.
– Mattias ville att vi skådespelare skulle ha en viss erfarenhet från den världen för att lättare kunna gestalta den. En sorts naturalism där vad vi säger är trovärdigt. Men det är ändå en fiktionsvärld som vi har byggt upp vissa regler kring, vilken jargong som förekommer och så, säger han.
Pjäsen utspelas på något som liknar en polisstation, befolkad av sex poliser – eller snarare sex figurer som sitter fast i ett slags krim-limbo, förklarar Eklund.
– Vi är skådespelare som har fastnat i våra roller som fiktiva poliser, kan man säga. Vi gestaltar egentligen inte poliser i vanlig mening. Det är ingen kommentar till de poliser som jobbar ute på fältet, egentligen är den en kommentar till den fiktiva polisvärlden.
"Kallas godhetsknarkare"
Fallen som används är grova våldsbrott hämtade från verkligheten, anonymiserade och något omskrivna av hänsyn till de inblandade.
– Det handlar jättemycket om vem som är kapabel att begå brott, vad är det att utföra onda handlingar mot andra människor? Vem gör det? Kan alla göra det beroende på vilken kontext man befinner sig i? Det är ganska stora frågor som vi håller på med, säger Rebecka Hemse.
Pjäsen rymmer också ett mer själsligt utforskande av försoning i samband med brott och straff som annars saknas i samtalet om kriminalitet, tycker Jakob Eklund.
– Det där tycker vi hör hemma i kyrkan eller i terapisoffan, men inte i den politiska verkligheten, för då kallas man godhetsknarkare eller flummare. Oftast låter vi inte de två världarna krocka, men det gör Mattias och det högaktar jag honom för.