Som barn ville Lil Terselius bli dansare. Hon studerade för den berömda dansaren och danspedagogen Lia Schubert – men då denna gjorde den krassa bedömningen att flickan visserligen hade talang, men var "för inåtvänd i kroppen" vände hon sig i stället till teatern.

Terselius mycket kulturintresserade föräldrar stöttade entusiastiskt hennes skådespelarambitioner. I en intervju med Dagens Nyheter 2019 berättade hon om sin pappa som var av tyskjudisk börd och skickades till Sverige undan kriget som 14-åring.

– Han var duktig musikaliskt och självlärd på flera instrument och bra på att dikta också. Och det var mamma med. Hon ville utbilda sig till pianist, men hennes nerver höll inte.

Folkkär skådespelare

Som nyutbildad skådespelare kom Lil Terselius till Dramaten där hon under sin karriär skulle komma att spela 92 roller. Folkkär blev hon för sina roller i tv-serier som "Någonstans i Sverige" (1973) och "Selambs" (1979).

Bland de många Dramatenuppsättningar som hon medverkade i finns Lars Noréns "Höst och vinter" 1989 och "Tiden är vårt hem" 1993. Sin sista roll på teatern gjorde hon i Ulla Kassius uppsättning av Svetlana Aleksijevits "De sista vittnena" som hade premiär 2017.

"Djupt saknad"

Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare, beskriver henne som "en fantastisk skådespelare" och "en del av Dramatens moderna historia".

"Intelligent, vital, knivskarp, total tonsäkerhet i text och med en oemotståndlig förmåga att finna humor i det svarta. Det är med stor sorg vi tar emot beskedet om Lils bortgång. Hon kommer vara djupt saknad av alla kollegor som fick förmånen att arbeta med henne" säger han i ett pressmeddelande.

Hennes humor är något som också regissören Lena Söderblom minns. Hon regisserade "Zelda" av Paul Robinson Hunter 2002, som Lil Terselius både översatte och spelade i.

– Hon var oerhört skicklig, noggrann och humoristisk. Hon var närvarande i allt hon gjorde, och hade mycket energi och humor, säger hon.

"Fantastiska stunder"

Skådespelaren Hans Klinga har varit gift med Lil Terselius och de har haft varandra som motspelare flera gånger – senast i "De sista vittnena". Han tar emot beskedet med stor sorg.

– Jag har haft fantastiska stunder med henne, både på scenen och privat. Vi var ju gifta i ett tiotal år. Vad man än säger så blir det banaliteter bara, men jag är djupt chockad. Det kom så ohyggligt oväntat, säger han.

Hans Klinga beskriver Lil Terselius som en skådespelare med stort omfång.

– Hon var och är en stor artist. Hon höll väldigt hög nivå och hon kunde göra både stora ledande huvudroller och annat. Hon var så allsidig och besatt ett så ovanligt artisteri.

Reine Brynolfsson spelade mot henne i bland annat Noréns ”Detaljer” och i ”Små äktenskapliga brott”, men de var också vänner privat. Han känner både tomhet och saknad efter beskedet.

— Jag är chockad och känner en stor sorg för hon var en underbar vän och kollega. Hon var alltid så levande, så det känns väldigt märkligt, säger han och beskriver henne som en vital människa med en stor dos humor.

— Hon hade en livsglädje och nyfikenhet som gjorde att det var en sådan glädje att vara med henne.

"En enorm energi"

Skådespelaren Gunilla Nyroos arbetade med Lil Terselius på Dramaten 2000. De medverkade båda i uppsättningen av Agneta Pleijels pjäs "Standard selection" som regisserades av Gunilla Nyroos man Lennart Hjulström.

– Han tyckte mycket om att arbeta med henne och det gjorde jag också, hon var en oerhört god kamrat och en rolig tjej.

– Som skådespelare hade hon en enorm energi, hon var teatral men väldigt mänsklig och så rolig. Hon hade ett tryck i sig som var roligt att möta, säger Gunilla Nyroos.

Lil Terselius avled på tisdagskvällen i sviterna av en hjärnblödning, enligt uppgifter från familjen till Dramaten.