"Det lättsamt tillgängliga" samsas med "det obekvämt provocerande" i vårens repertoar enligt teaterchefen Mattias Andersson.
– Vi ska svara på och försöka fånga upp stämningar i den här extremt konfliktfyllda tiden som vi lever i, säger han inför torsdagens presentation av vårens repertoar.
Årets första premiär blir Lorcas drama "Yerma" om en nygift kvinna (Nina Zanjani) som drömmer om att få barn men vars man är infertil. För regi och bearbetning står nederländska Lisaboa Houbrecht, som kommer till Dramaten från den franska nationalteatern Comédie-Française. Hennes "Yerma" handlar om en kvinna som radikaliseras och mördar sin man.
Om att förlora ett barn handlar i stället Ibsens "Lille Eyolf", som regisseras av Stefan Larsson och med Livia Millhagen och Erik Ehn som föräldraparet i en pjäs om stor sorg, äktenskap och sex.
– Det är en mörkare och dovare version av "Scener ur ett äktenskap". De sätter i gång ett slags intern utredning av skuldfrågan och det blir en ganska våldsam kollision, säger Stefan Larsson.
Styckmördad kvinna
Våldet finns närvarande även i Sara Stridsbergs urpremiär "Svindel" som ger röst åt en styckmördad kvinna, Kristina.
– Hon står utanför all tid, och ser tillbaka på sitt liv. Hon får berätta om vem hon har varit och vem hon ville vara, allt det som vi sällan får veta om de kvinnor som dör en våldsam död. Det här här hennes berättelse, säger regissören Rebecka Hemse.
Författaren och skådespelaren Alexander Salzbergers nyskrivna pjäs "Son och far" beskrivs som "ett självbiografiskt drömspel om relationer, missbruk och skapande". Salzberger regisserar själv sin urpremiär.
Även Jacob Hirdwall sätter upp sin egen pjäs, "77 meddelanden till framtiden", som bygger på det som unga människor över hela världen berättat om klimatförändringar.
Tonårsdemoner
På Unga Dramaten regisserar Lisa Färnström sin egen "klassrumspjäs" "Tween spirit", om vänskap och inre demoner.
Regissören Ada Berger återvänder för att sätta upp den avslutande delen i sin och Liv Strömquists pjästrilogi. "Liv och Död Strömquist" blir en mer existentiell komedi än föregångarna, enligt Liv Strömquist.
– Jag tror det finns en mörkare känsla eftersom det är så mörkt i mörkt i världen i dag, säger hon.