Runt 2010 skedde flera uppmärksammade mord och våldtäkter på kvinnor i Frankrike, och när dramatikern och regissören Gérard Watkins började lyssna till hur medier och hans bekanta kommenterade händelserna chockades han av hur sexistiska de lät.

– Alla tog parti för de anklagade, vilket har varit ett vanligt mönster när det gäller de här frågorna, säger han på telefon från Paris.

Gérard Watkins bestämde sig för att skriva en pjäs om våld i hemmet. "Du är min nu" hade premiär 2016 i Frankrike och har sedan dess spelats i Polen och Italien. Nu sätts den också upp av Göteborgs stadsteater – på initiativ av skådespelaren Johan Gry.

Watkins inledde med att göra grundläggande research. Han pratade med psykologer, rättsväsende och intresseorganisationer, och upptäckte att det fanns utbredd okunskap om våldets mekanismer.

– I början sade folk hela tiden. ”Varför lämnar hon inte bara?”. Det var viktigt för mig att analysera vad som pågår. För teatern handlar också om det, om djupen i den mänskliga själen, säger han.

Omöjligt att lämna

Gérard Watkins understryker att antalet kvinnor som dödas och hotas i sina hem fortfarande är högt. Men först möttes han ofta av reaktionen: "Kvinnor slår också".

– Det var det första folk sade, som en försvarsmekanism. Och jag svarade ”du skämtar, vi pratar om kanske 4 procent där det är så”. Men sedan dess har jag fått mycket stöd från en hel generation män som känner avsky inför det här, säger han.

Pjäsen är indelad i tre delar, där den första gestaltar ett pars förälskelsefas. När de sedan flyttar ihop börjar våldet visa sig och eskalera. Det återkommer sedan i cykler, där kvinnan steg för steg bryts ned och mannen ständigt blir förlåten på nytt. Efter ett tag blir det nästan omöjligt för kvinnan att lämna, förklarar Watkins.

– Det handlar om att en person helt koloniserar den andre. Det finns tekniker för att ta över en annan människa, så att hon ibland stannar i sju, åtta, tio år, säger han och radar upp de olika strategier som används.

Kvinnan isoleras från familj och vänner, känner hotet om våld genom partnerns utfall mot föremål och hennes självsäkerhet bryts ned genom ständiga negativa kommentarer om hennes person. Men pjäsen visar också på en väg ut.

– Det var viktigt för mig, att inte bara låta alla se våldets mardröm utan också visa styrkan som krävs för att kunna bryta sig loss från det där.

Män dekonstruerar mer

Även om metoo inträffade efter det att pjäsen först sattes upp, tycker Gérard Watkins att ämnet fortfarande är tabubelagt. Men han hoppas att kunskapen numera är större. Han har själv fått frågan om vad han som man kan bidra med. För honom är det tydligt: han har blivit fostrad i ett system som lär ut att "pojkar är pojkar".

– Jag såg på världen ur det perspektivet. Men män dekonstruerar det mer och mer och det är goda nyheter, säger han.

I Frankrike spelas pjäsen nu också i skolor. Gérard Watkins understryker att det går att lära sig känna igen destruktiva tendenser. Det har han själv gjort.

– Jag har blivit expert på allt som är toxiskt i en relation. Jag kan upptäcka det på mils avstånd.