Intima berättelser som får betydelse också existentiellt och politiskt – det är en ledstjärna bakom Riksteaterns höstrepertoar, berättar teaterchefen Dritëro Kasapi, som själv regisserade urpremiären i London tidigare i år och nu även Riksteaterns uppsättning av brittiske Anders Lustgartens "Slaget".

Pjäsen är resultatet av ett europeiskt teatersamarbete och handlar om hur en faders död och begravning öppnar för de stora frågorna. En bror återvänder till uppväxtstaden för första gången på 13 år. Ben, advokat i storstan, konfronteras nu med sin lillebror Magnus som har högerextrema åsikter och bor i en lägenhet ovanpå motorcykelverkstaden där han och fadern jobbade.

– Det avslöjas massor av hemligheter. Historien vänder flera gånger och våra lojaliteter mellan de här personerna skiftar hela tiden. Det blir ett slag mellan två olika världsåskådningar, även sanningen kommer som ett slag, säger Dritëro Kasapi.

Stigande stjärna

Med "Nu är jag Medea" av Khadija El Kharraz Alamis skickar Riksteatern ut en uppsättning från Productiehuis Theater Rotterdam i Holland på turné. Flamländska Khadija El Kharraz Alami, enligt Kasapi en stigande teaterstjärna, väver ihop sina egna erfarenheter av att växa upp i två krockande kulturer med Euripides klassiker.

– Det är en otroligt fin teaterlek, en föreställning som hon fått priser för. Den spelas på engelska och textas på svenska. Det är en uppväxtskildring som får politiska konnotationer, en väldigt rolig men komplex diskussion om mellanförskap.

"Inte ensamma"

I "Efter tystnaden" av den brasilianska och i fjol Guldlejonbelönade regissören Christiane Jatahy är det i stället två systrar som berättar om sin döde far och om de rättigheter som förvägras den svarta ursprungsbefolkningen i Brasilien.

– Min vision är att få hit de här berättelserna från olika delar av världen som är superrelevanta även för oss här. Att lyfta våra erfarenheter här i ett globalt sammanhang för att se att vi inte är ensamma. Det tror jag att scenkonsten verkligen kan göra möjligt.