Det blir ingen Katla i papier-maché när Astrid Lindgrens klassiker om Skorpan och Jonatan får premiär på Helsingborgs stadsteater den 18 december. Regissören Ronny Danielsson har sökt ett mer abstrakt språk, och när den fruktansvärda draken uppenbarar sig är det främst genom rök och ljus man skymtar henne.

Inför att ta sig an klassikern var det viktigt för Ronny Danielsson att veta vad han ville berätta. Han fastnade framför allt för lojaliteten och solidariteten mellan bröderna.

– Ensam är inte starkast, utan ju fler vi är desto starkare blir vi. Då blir det lättare att gå in i en sådan här ganska komplex historia. Då blir det också en mer positiv berättelse, säger han.

Inte tillrättalagt

Danielsson har flera gånger tidigare gjort teater av Astrid Lindgrens berättelser, bland annat av Pippi Långstrump, på en teater i Azerbajdzjan. Han har också satt upp "Bröderna Lejonhjärta" förut, i en annan dramatisering.

– Det låter inte riktigt klokt – men jag tycker att jag den här gången förstår berättelsen mycket bättre. Den är inte helt lätt, de är i Körsbärsdalen, Törnrosdalen och hos Tengil som bor på ett annat berg, hela geografin är krånglig. Men nu har jag fått grepp om det hela och jag är glad för det, säger han.

Han uppskattar också Alexander Mørk-Eidems dramatisering för att den "inte är tillrättalagd". Därför passar den också både barn och vuxna. Som vanligt i Astrid Lindgrens värld finns där både mörker och död. Ronny Danielsson menar också att det är en perfekt utgångspunkt för seriösa diskussioner med barnen om döden.

Inget av det Astrid Lindgren skriver är heller bara svart, menar han.

– Astrid Lindgren är skicklig på det sättet, när det är ett mörkt stråk i Törnrosdalen träffar Skorpan Mattias som är så fin och tar hand om honom. Hon har vävt ihop det så, att så fort det är något mörkt ser hon till att det blir något ljust också.

Tillsammans som gäller

Ronny Danielsson tycker att Astrid Lindgrens senare texter, "Mio min Mio", "Ronja Rövardotter" och även "Bröderna Lejonhjärta", har en större komplexitet än vissa av hennes tidigare berättelser.

– De är viktiga att berätta, läsa och föra vidare. Det finns mycket ny barnlitteratur, men de här berättelserna ska man ta med sig in i framtiden.

Att gestalta solidaritet och lojalitet är också ännu viktigare i ett samhälle som i så hög grad fokuserar på individen, anser Ronny Danielsson.

– Man är inte starkast ensam. Det är tillsammans som gäller för mig, det har det alltid varit. Och det tycker jag är viktigt att se för barn också.