Den som tidigare har sett Västanå teaters uppsättningar kommer att känna igen sig: i sommarens föreställning visas bland annat scener ur Selma Lagerlöfs klassiker "Kejsarn av Portugallien", Löwensköldska ringen" och "Gösta Berlings saga". Dessutom dyker författaren själv upp, gestaltad av Marika Lindström, och diskuterar sin syn på myter, realism och teater.

Konstnärlige ledaren Leif Stinnerbom har satt upp Lagerlöfs pjäser många gånger i Västanå, men i år har han också läst hennes brev för att tränga in i hennes sinne. Han ser fram emot att visa publiken hennes "enorma livsvisdom".

– Jag har ofta jämfört henne med Shakespeare. Det sägs också att Fröding sade om Lagerlöf att hon har förmågan att förstå människor och att förlåta dem. Hon väjer inte för det fula, det vilda, det djuriska i människan, hon är fantastisk på att beskriva det också. Men mot det egoistiska och de mörkare mänskliga sidorna har hon en motkraft, kärleken – det är precis som Shakespeare.

Söker poesin

Titeln "En saga om en saga" har Leif Stinnerbom lånat från en av Lagerlöfs noveller med samma namn. Den handlar om hur hon på Malmskillnadsgatan i Stockholm får en vision om hur hon skulle kunna använda sig av sitt värmländska berättarmaterial. Stinnerbom ser en parallell till sitt eget arbete.

– Jag har tagit fram det som Selma tänker kring vår grundpelare: berättandet, myten, det icke-realistiska formspråket och poesin som hon sökte och som jag söker i alla mina föreställningar. Inte minst genom att ha så mycket musik och dans.

Leif Stinnerbom är Västanå teaters formspråk trogen – det blir som vanligt musik och dans, och en 30 personer stark ensemble. De många uttrycken gör att flera av skådespelarna har sagt till Stinnerbom att det här är bland det svåraste de gjort.

– Det krävs så mycket av dem och de är så modiga och lojala, det vill jag verkligen framhålla. Och jag är extra glad att Marika Lindström valde att tacka ja, hon är som klippt och skuren för rollen som Selma Lagerlöf.

Lokal och universell

Leif Stinnerbom har svårt att välja en favorit, men är kanske ändå mest förtjust i "Gösta Berlings saga", som var den första berättelsen av Lagerlöf han satte upp. Han gillar dess vilda och vågade formspråk.

– Hon skrev på ett helt nytt sätt, de manliga kritikerna satte ju i halsen. Det dröjde ett tag innan Georg Brandes i Köpenhamn var den som talade om hur nyskapande och fantastiskt det här var, för att de svenska manliga kritikerna skulle våga förstå att här är en ny sorts berättande som fötts i Värmland.

Förankringen i Värmland är viktig också för Västanå teater. Att Selma Lagerlöf hela tiden återvände dit i sitt skrivande tror Leif Stinnerbom beror på att hon ville visa att världens centrum är där du befinner dig. Själv har han gjort samma reflektion, under de 32 år som han har arbetat med Västanå teater.

– Det provinsiella och lokala är också universellt, på samma gång. Ju mer provinsiell du blir desto mer universell blir du också.