Lars von Triers ”Riket” somnade in 1997. Regissörens ”vänsterhandsarbete” blev en kultklassiker i likhet med hans stora inspirationskälla: David Lynchs småstadsmysterium ”Twin Peaks” — som också fick en senkommen uppföljare med ”The return” 2017.

Men om Lynch gick djupare in i sina surrealistiska mardrömsvisioner så har von Trier snarare skruvat upp den absurda humorn i ”Exodus”.

Serien börjar i nutid och tar vid när Karen (Bodil Jørgensen) har sett en dvd av ”Riket” säsong två, och kommenterar alla lösa trådar som behöver knytas ihop. Hon är sömngångare och dras till Rigshospitalet mitt i natten för att rädda sjukhuset från undergång.

Det där är bara trams, regisserat av ”idioten Trier”, förklarar sjukhusets säkerhetspersonal.

Mikael Persbrandt gör rollen som neurokirurgen Stig Helmer junior (son till överläkaren spelad av framlidne Ernst- Hugo Järegård i originalet).

Stig Helmer den yngre beskrivs som ”Sveriges främste läkare” och kommer från Karolinska för att ”besöka landet som gjorde min pappa sinnessjuk” och införa krav på ”hen”-reform på Rikets neurokirurgiska avdelning.

Ett brinnande danskhat driver honom snart till att gå med i SA (Swedish Anonymous): en AA-lik stödgrupp i sjukhusets källare. Persbrandt har fullt upp. Stig Helmer växlar mellan arrogans (onanerar till ”Allsång på Skansen” på sitt kontor) till patetik (gråter över Öresundsbrons existens) men han får det att funka.

Serien föregår publiken och ställer frågan ”Kommer riket att bli som förr?”.

Svaret är både ja och nej. Serien har samma urinprovsgula färgskala som förr, och en bekant rebellisk oberäknelighet i både tematik och berättande. Det blir en del samtidsmarkörer, exempelvis när Stig Helmer får en metoo-anmälan efter ett mejl med ämnet ”samtycke”.

Lars von Trier leker med olika referenser för sin provokativa cocktail av humor och skräck: religiös symbolik, splatterfilm och ockulta mysterier. Ibland också med ett vackert bildspråk som hämtat från en annan av hans stora hjältar: Andrej Tarkovskij.

”Exodus” är inte för alla men den kommer inte att göra fansen besvikna.